Verweile betyder "dröj kvar" eller "stanna kvar" och är en poetisk imperativform av verbet verweilen. Det är ett ovanligare och mer litterärt ord än det vanliga bleiben.
I raden "Augenblick, verweile doch" ber sångaren ögonblicket att stanna, eftersom han ännu inte är redo att gå vidare. Uttrycket ger låten en stark känsla av tidens obevekliga gång och en önskan att få behålla ett perfekt ögonblick.
Rammsteins ”Zeit”, av den tyska gruppen, kretsar kring vår önskan att stoppa tiden, trots att den alltid fortsätter. Texten rör sig från ungdom till ålderdom, från liv till död och från framtid till minnen. Bilden är mörk men tydlig: ”Gefangen so im Fluss der Zeit” [fångad i tidens flod]. Vi förs framåt utan vila, medan framtiden inte går att kalla fram och det vi skapar genast kan börja förstöras.
Det vackraste finns i de korta ögonblicken. En varm kropp blir snart kall, och en stund i någons armar tar slut nästan medan den pågår: ”Ach, könnt es doch für immer sein!” [Åh, om det ändå kunde vara för alltid]. Refrängen ber tiden att stanna: ”Bitte bleib steh’n” [snälla, stå still]. Mot slutet kommer en bitterljuv tanke: när vår tid är kommen är det dags att gå, och ”Die Uhren bleiben steh’n” [klockorna stannar]. Frasen ”Augenblick, verweile doch” [ögonblick, dröj kvar] betyder helt enkelt att man vill hålla kvar den perfekta stunden. Men i låten är det just detta som inte går. Tiden är vacker, obeveklig och lite oförskämd.