Scaramouch är ett ovanligt ord som refererar till en komisk figur i italiensk commedia dell'arte, känd för att vara en feg skrytmåns.
I "Bohemian Rhapsody" används ordet för att förstärka den surrealistiska och dramatiska stämningen. Det bidrar till sångens operatiska känsla och den förvirrade berättarens inre monolog, där han ifrågasätter sin verklighet och sitt öde.
Queens episka "Bohemian Rhapsody" är inte bara en sång, det är en hel rockopera i miniatyr! Den tar oss med på en vild resa genom en ung mans medvetande. Sången börjar med en existentiell fråga: "Is this the real life? Is this just fantasy?". Berättaren känner sig fångad, men avslöjar snart en mörk hemlighet för sin "Mama": han har precis dödat en man. Denna bekännelse kastar honom in i en virvelvind av ånger och rädsla för döden, och han säger adjö till alla när han måste "face the truth".
Sången exploderar sedan i en surrealistisk operasektion där olika röster kämpar om hans själ. Vi hör rop om "Galileo" och "Scaramouch" och en desperat bön, "Bismillah! No! We will not let you go". Det är en kaotisk rättegång mellan gott och ont, där han till och med anropar djävulen, "Beelzebub". Resan avslutas med en trotsig rockdel innan den återvänder till det inledande lugnet, med den resignerade slutsatsen: "Nothing really matters to me".