Ficelles betyder bokstavligen "trådar" eller "snören". Det är ett intressant ord eftersom det används i ett idiomatiskt uttryck.
I låten sjunger Gims "Mais qui tire les ficelles?" vilket betyder "Men vem drar i trådarna?". Detta uttryck används för att fråga vem som egentligen har kontrollen eller manipulerar situationen, vilket ger låten en mystisk och tankeväckande dimension.
I ”Parisienne” möter vi en kvinna som först syns genom mobilen: ”T'es la plus belle / De mon tél'” [Du är den vackraste på min mobil]. Men bilden är ”artificielle” [konstgjord], och berättaren känner sig nästan styrd, ”comme en laisse” [som i koppel]. Hon kan försvinna lika plötsligt som pengar, ”comme l'oseille” [som stålarna]. Därför blir önskan i refrängen ganska rolig och mycket konkret: ”Moi, j'veux une Parisienne / Qui traverse au feu vert / Qui s'en fout d'la Tour Eiffel” [Jag vill ha en parisisk kvinna / som går över vid grönt ljus / som struntar i Eiffeltornet]. Det handlar alltså om en kvinna som följer trafikljuset, men inte spelar med i den klassiska bilden av Paris eller behöver imponera med stadens mest berömda sevärdhet.
Verserna blandar romantik med pengar, status och stress. Hon gillar män ”en ce-pla” [med pengar, enligt slanguttrycket i texten] och med ”aura”, medan paret kör mot Champs-Élysées och hon tar ratten eftersom berättaren är berusad. Han minns också att hon fanns där ”quand c'était la misère” [när det var knapert], och nu vill hon ha något seriöst, inte bara leka. Paris blir både plats och attityd: Champs-Élysées och Avenue Montaigne nämns sida vid sida med övervakning, stora sedlar och ett snabbt liv. Den återkommande raden ”Elle est tombée du ciel” [Hon föll från himlen] gör henne nästan overklig, medan slutets ”On sort les gros billets / Appelle les pompiers” [Vi tar fram de stora sedlarna / Ring brandkåren] vrider upp festen till ett högljutt, överdrivet avslut.