Mittelfingern betyder bokstavligen "långfingrar". Det är ett oväntat och kraftfullt ord i en låttext, särskilt i en som handlar om hembygd och sociala problem.
I låten används det i frasen "Denn ich weiß, mit Mittelfingern lösen wir dieses Problem hier nicht" (För jag vet att med långfingrar löser vi inte det här problemet). Det syftar på att visa långfingret som en gest av förakt eller ilska, och låten menar att sådana aggressiva gester inte leder till lösningar på samhällsproblem. Det är en direkt och minnesvärd bild som sticker ut.
I ”Mein Osten” talar Silbermond till sitt östra hem, med både ömhet och tydlig kritik. Sången börjar med bilder från en mörk natt: på nyhetstexten syns namnet på hennes hemstad, och minnet går inte att skaka av sig. När hon sjunger ”Ich kenn’ dich, kenn’ dich gut, mein Osten” [Jag känner dig, känner dig väl, mitt östra], låter det som om hon talar till en person som hon älskar men inte alltid förstår. Hon förstår delvis områdets ilska, men vägrar ge upp det. Uttrycket ”nicht komplett im Arsch” [inte helt åt skogen] är medvetet vardagligt och ganska brutalt: östern har problem, men allt är inte förstört.
Det mest spända i texten är att sprickorna går genom familjerna, och även genom henne själv. Hon säger att man måste prata, bråka och kämpa för kompromisser, medan uppsträckta långfingrar inte löser något. Ännu tydligare blir gränsen när hon nämner ”Ideen von 1933” [idéer från 1933], alltså nazistiska idéer som hon avvisar. Samtidigt försvarar hon österns rötter, besatthet av hembygden, ödmjukhet och blandning av ett strävt och hjärtligt sätt: ”Ruppig, herzlich” [sträv, hjärtlig]. Det fina är att sången inte väljer mellan lojalitet och motstånd. Hon står kvar vid sitt hem, men hoppas att de tillsammans kan hindra rädslan från att vinna.