Guajira är ett kubanskt slanguttryck som betyder 'lantflicka' eller 'kvinna från landsbygden', specifikt från Guantánamo-regionen på Kuba. Det är en central del av sångens titel och refräng.
Ordet är intressant eftersom det inte bara beskriver en person utan också bär med sig en stark kulturell och geografisk koppling till Kuba. Det ger sången dess autentiska känsla och är nyckeln till att förstå vem sången handlar om.
”Guantanamera” är en sång full av tydliga bilder från ett enkelt och stolt liv. Berättaren säger: ”Yo soy un hombre sincero” [Jag är en uppriktig man] och beskriver sig som en person från en plats där palmer växer. Innan han dör vill han sjunga sina verser från själen. Refrängen ”Guajira guantanamera” syftar på en guajira från Guantánamo, alltså en kvinna eller lantlig sång med anknytning till Guantánamo på Kuba. Hos Celia Cruz får refrängen en varm, lättsjungen kraft som återkommer mellan verserna.
Den finaste bilden är kanske den vita rosen: ”Cultivo una rosa blanca” [Jag odlar en vit ros]. Han odlar den både i juni och januari, till den uppriktige vännen som räcker honom sin öppna hand. Det finns också färg och sår i hans skrivande: versen är ljusgrön och klar karminröd, men samtidigt ”un ciervo herido” [en skadad hjort] som söker skydd i bergen. Det är en märklig och vacker blandning av vänlighet, ärlighet och utsatthet, och just därför känns orden så levande.