Romanza betyder 'romantik' eller 'romans'. Det är ett vackert och klassiskt italienskt ord som omedelbart framkallar känslor av kärlek och passion.
I Andrea Bocellis sång, som också heter "Romanza", används ordet för att beskriva en djup och innerlig kärlekshistoria. Det är ett ord som inte bara är titeln på låten utan också fångar essensen av dess känslomässiga djup och skönhet.
Andrea Bocellis ”Romanza” följer en människa som sitter kvar medan en kvinna sakta försvinner ur hans liv. Han tycker sig höra henne dö, men hon verkar lugn, som om hon vill sova: ”Già la sento morir” [Jag hör redan hur hon dör] och ”Sembra voglia dormir” [Det verkar som om hon vill sova]. Bilderna blir allt mer drömlika: hon söker honom med blicken och händerna, kommer nära, omfamnar honom och lämnar honom igen. Refrängen frågar om skulden är hans eller hennes: ”Forse è colpa mia, forse è colpa tua” [Kanske är det mitt fel, kanske är det ditt]. Det är en enkel fråga, men den får inget svar.
Sedan kommer låtens mest minnesvärda liknelse: ”E lo chiamano amor” [Och de kallar det kärlek]. För berättaren är kärleken ”una spina nel cuore che non fa dolore” [en tagg i hjärtat som inte gör ont], nästan som en smärta han har vant sig vid. Människorna omkring honom blir en öken med sand längst inne i hjärtat. Han tänker på någon som inte längre hör eller ser honom och önskar att han hade modet och styrkan att säga: ”Sono con te” [Jag är med dig]. När han till sist hör att hon gått och lagt sig i tystnad, känns det som om avskedet redan är fullbordat. Ave Maria-bönen mitt i allt detta gör stunden ännu mer högtidlig, nästan som en viskning vid slutet av en kärlekshistoria.