Kehaneti betyder 'profetian'. Det är ett intressant och lite mystiskt ord som inte dyker upp i varje turkisk poplåt.
I låten uppmanar Güliz Ayla lyssnaren att "Kabullen bu kehaneti" (Acceptera denna profetia). Det ger en känsla av öde och förutbestämdhet i kärleken, som om deras möte och relation var menat att ske. Ordet tillför ett djup och en dramatisk ton till texten.
Güliz Ayla sjunger om ett möte som känns både bekant och ödesbestämt. Natten har lagt sig över staden, men berättaren är fortfarande vaken: bilden av den andra personen är ibland skarp och ibland suddig. Raden ”Karma var, kanıtlandı, ben inandım artık” [”Det finns karma, det är bevisat, nu tror jag på det”] ger kärlekshistorien en nästan mystisk förklaring. Kanske har de mötts förut, i andra former och andra liv: ”Kim bilir kimler olduk? Ve kaç kere karşılaştık” [”Vem vet vilka vi var, och hur många gånger vi har mötts”].
Först är de främlingar, sedan två personer som ljuger, därefter förälskade, och till sist är bara en kvar. Det är en ganska effektiv liten kärlekshistoria på fyra rader. Ändå möttes de till slut, och berättaren kan den redan utantill: ”Hikâyemiz ezberimde” [”Vår historia finns utantill i mitt minne”]. Refrängen slutar låtsas vara försiktig: ”Öyle sev, öyle sarıl ki” [”Älska så, håll om så”], ”Bırak nezaketi” [”Släpp artigheten”] och ”Görelim cesareti” [”Låt oss se modet”]. Här betyder ”artighet” inte vänlighet i allmänhet, utan den försiktiga distans som hindrar dem från att säga och göra det de faktiskt vill. ”Kabullen bu kehaneti” [”Acceptera denna profetia”] låter som en uppmaning att sluta kämpa emot deras märkliga, nästan förutbestämda möte.