Bagliori betyder "glimtar" eller "ljusblixtar" och är plural av bagliore. Det är ett poetiskt och ganska ovanligt ord som beskriver korta, intensiva ljusfenomen.
I låten sjunger Annalisa "Sono bagliori, non è oro", ungefär "det är bara glimtar, det är inte guld". Bilden antyder att det som verkar värdefullt eller vackert bara är tillfälliga ljusglimtar, inte något äkta eller bestående.
”Sinceramente” betyder ”uppriktigt” eller ”ärligt”. I låten vaknar berättaren efter bara en timme och kan inte somna om. Hon beskriver en relation som gör henne skakig och osäker: ”Sto facendo un passo avanti e uno indietro” [Jag tar ett steg framåt och ett bakåt]. Det är en träffande bild av att vilja gå vidare men hela tiden dras tillbaka. Hon frågar om den andra personen vill ha sanningen, men undrar vilken sorts sanning: den raka eller ”quella più poetica” [den mer poetiska]. Det finns en mörk humor i att hon säger ”Mi sento scossa” [Jag känner mig skakad] och sedan jämför känslan med att nästan bli överkörd av ett tåg.
Refrängen är dramatisk, men också tydlig: när hon gråter gömmer hon sig ibland, men hon säger att hon inte vill skada sig eller dö. I stället darrar hon, gråter och lämnar ”dei chiari di luna” [månljus] bakom sig, som små vackra men kanske flyktiga spår. Den andra personen ”spegner cigaretter su velluto blu” [släcker cigaretter på blå sammet], en hård och elegant bild av någon som kan såra henne och sedan lämna henne att sjunka innan hon återhämtar sig. Ändå skickar hon ett meddelande, kanske bara två ord, som slutar med ”Sinceramente tua” [Uppriktigt din]. Det är både ömt och lite frustrerat: många ord visar sig vara ”solo parole” [bara ord], men hon kan fortfarande inte låta bli att skriva.