Hubieras ido är en poetisk verbform av ir som betyder ”hade gått” eller, i sångens sammanhang, ”hade lämnat mig”. Den används i den hypotetiska meningen Si no te hubieras ido, sería tan feliz och uttrycker hur livet kunde ha varit om personen inte hade försvunnit.
Maná sjunger om morgonen efter att någon har gått, och sedan alla morgnar efter den. Sångaren vaknar och tänker direkt på personen, ser sig i spegeln och konstaterar torrt "El espejo no miente" (Spegeln ljuger inte). Han ser annorlunda ut, och folk på gatan fortsätter att gå förbi som om ingenting har hänt.
Refrängen är rak: "No hay nada más difícil que vivir sin ti" (Det finns inget svårare än att leva utan dig). Bäst är bilden av kylan i kroppen som frågar efter den som är borta, och slutraden "Si no te hubieras ido sería tan feliz" (Om du inte hade gått skulle jag vara så lycklig) är perfekt för att öva spanskans om-satser om något som aldrig blev av. Låten skrevs av Marco Antonio Solís, och Maná spelade in den som en rockballad.