Revienta betyder här ”brister” eller ”spricker” och kommer från verbet reventar. Det ger kraft åt sångens minnesvärda bild: ”El corazón es un músculo, si no late revienta”, alltså att hjärtat är en muskel som brister om det inte slår.
I ”Eres Para Mí”, av den mexikanska artisten Julieta Venegas med Anita Tijoux, blir vinden nästan som en hemlig budbärare. Refrängen upprepar ”Eres para mí” [”Du är till för mig” eller ”Du är menad för mig”], och berättaren tycker sig höra samma besked överallt: i vinden, i skuggan som passerar, i ljuset som omfamnar henne, på gatan och i den andres blick. Vardagen känns som om den hela tiden skickar små tecken om att de hör ihop. När hon hör personens röst blir kroppen viktlös, en fin och lite överdriven bild för hur starkt rösten påverkar henne.
Samtidigt är den andra personen rädd och tycker att tiden är fel. Berättaren förstår det, men vill inte fortsätta låtsas: ”Temes sentir más de la cuenta” [”Du är rädd för att känna för mycket”]. Sedan kommer den härliga, ganska brutala raden ”El corazón es un músculo, si no late revienta” [”Hjärtat är en muskel; om det inte slår spricker det”]. De tittar på varandra på avstånd och låtsas vara dumma, medan den ena ber om mer tid. Men berättaren svarar med hela kroppen: ”Mírame la piel, ¿no ves acaso lo que siento?” [”Se på min hud, ser du inte vad jag känner?”]. Sången rör sig mellan tvekan och visshet, men vinden har redan gett sitt svar: ”Tú eres para mí, yo soy para ti” [”Du är till för mig, jag är till för dig”].