Pustkowiu betyder 'ödemark' eller 'vildmark'. Det är en stark och suggestiv platsbeskrivning som inte är ett vardagsord.
I låten används ordet för att beskriva en känsla av isolering och tomhet: "Na tym pustkowiu mieszka śmierć" (På denna ödemark bor döden). Det ger en dramatisk och melankolisk ton till texten, vilket gör det till ett minnesvärt och intressant ord att lära sig.
”Nieznajomy” betyder ”Den okände” eller ”Främlingen”. Låten börjar som ett samtal med någon som berättaren inte ens kan namnet på: ”Witaj, nieznajomy” [Hej, främling]. Han frågar om det fortfarande går att återvända, men vägen hem har nästan försvunnit under tiden. Utanför fönstret är tystnaden så stark att den känns som lugnet före en storm, och senare blir gråheten svart. Den tystlåtne främlingen kan vara en person, en framtida version av berättaren eller någon i en dröm. Texten säger aldrig vilket, och just det gör scenen så obehaglig.
Sedan rasar allt: väggar förstörs, fönster spricker och berättaren faller genom sina misstag. Han ser ansikten fulla av besvikelse och erkänner att han har ljugit mer än han vill medge. Den hårda bilden ”w moich żyłach płynęła krew zimniejsza niż stal” [i mina ådror rann blod kallare än stål] visar hur avstängd och hård han tycker att han har varit. Därför är han ensam och undrar: ”Czy to tylko część mojego snu?” [Är det bara en del av min dröm?] Mot slutet befinner han sig på samma plats, med samma trötta rädsla, men bland människor. Och efter att ha bett främlingen om svar säger han till sist: ”Żegnaj, nieznajomy” [Farväl, främling]. Det är ett mörkt samtal med skuld, minnen och en person som kanske inte längre vill höra några råd.