Полнеба betyder bokstavligen "halva himlen". Det är en sammansättning av "пол" (halv) och "неба" (himmel), vilket skapar ett poetiskt och visuellt ord.
I låten används det för att måla upp en bild av en annalkande storm: "В полнеба гроза" (En storm över halva himlen). Detta ord är intressant eftersom det inte är ett vanligt vardagsord och ger en stark känsla av storskalighet och dramatik, vilket lockar lyssnaren att utforska sångens stämning.
I den här korta, drömlika texten ser och hör berättaren någon som är på väg mot henne: personen springer över taken och är rädd att komma för sent. Det är en stark bild, nästan lite filmisk, särskilt tillsammans med "В полнеба гроза" [ett åskväder över halva himlen]. Mitt i ovädret ber berättaren den andra att "Отдай мне своё сердце" [ge mig ditt hjärta] och sedan sätta sig ner för att vänta. Väntan får en tydlig tidpunkt: "Когда снег начнётся" [när snön börjar falla].
Snön blir textens stora villkor och återkommer som en enkel, nästan besvärjande rad. Berättaren vill också höra den andras hemligheter: "Скажи мне свои тайны" [berätta dina hemligheter för mig], men frågar samtidigt var personen finns och var hon ska leta. Därför känns mötet både nära och osäkert. De två tycks kunna se och höra varandra, men ändå behöver den ena säga var hon kan hittas. Zemfira lämnar många luckor öppna, och just det gör bilderna så fina: tak, åska, ett hjärta som ska lämnas över och snö som kanske snart börjar falla.