Nieokiełznany milowy las betyder "otämjd milskog". Det är en poetisk och ovanlig fras som målar upp en bild av något vilt, gränslöst och svårt att kontrollera.
I sången används det för att beskriva jagets identitet: "Na imię mam Nieokiełznany milowy las" (Mitt namn är Otämjd milskog). Det antyder en personlighet som är fri, oförutsägbar och kanske till och med lite farlig, vilket gör det till ett fascinerande uttryck att utforska.
Den här låten känns som ett lite kaotiskt, lite ömt farväl efter ett jobbigt breakup. Redan i början undrar han: "Co włożysz / Na nasze rozstanie / Czy blady beż / Czy gorące czerwienie" ["Vad tar du på dig / Till vårt uppbrott / Blekt beige / Eller heta röda färger"]. Det låter nästan som om han ser deras sista möte framför sig och undrar: blir det ett lugnt, dämpat hejdå (beige), eller ett dramatiskt och känsloladdat (rött)? När han säger "Zaiste życie nasze / Jak lot kamieniem" ["Sannerligen, vårt liv / är som en stenkast"], är det rätt brutalt: inget mjukt svävande, bara rakt neråt, tungt och obevekligt.
Sedan börjar han beskriva sig själv med de där vilda bilderna: "Na imię mam / Nieokiełznany milowy las" ["Jag heter / Otyglad mil-lång skog"], "Nieokrzesany majowy wiatr" ["Ohyvlad majvind"], "Nieopisany pierwiastek nieład" ["En obeskrivlig dos oordning"]. Han tar på sig rollen som kaoset i relationen: något stort, fint och levande, men också svårt att kontrollera. Mitt i allt det där kaoset dyker ett jättemjukt minne upp: "To zdjęcie / Gdzieśmy uciapani morwami" ["Det där fotot / där vi är helt nedkladdade med mullbär"]. Ordet "uciapani" är lite som att vara helt insmetad eller kladdig, nästan barnsligt. Han undrar: "Ciekawy jestem / Czy dalej zatrzymasz je na szczęście" ["Jag är nyfiken / om du fortfarande sparar det som en lyckobringare"]. Det är så enkelt och fint: de blöder, såren ska läka, världen kommer öppna sig för henne igen, men han vill veta om just det där löjligt kladdiga fotot fortfarande får stanna kvar hos henne som något lyckligt.