Rengaine betyder en gammal visa, en refräng som upprepas, eller en uttjatad fras. Det är ett intressant ord som inte är supervanligt i vardagsspråket, vilket gör det minnesvärt.
I låten syftar Céline Dion på den "insolenta rengaine" (den oförskämda refrängen) som barnet inom oss upprepar: "Ne me quitte pas" (Lämna mig inte). Det fångar idén om hur våra djupaste, ursprungliga känslor och önskningar ständigt återkommer, trots att vi försöker dölja dem med vuxna masker.
Har du någonsin känt att oavsett hur mycket du ändrar dig på ytan, så finns det alltid en liten del av dig som förblir densamma? Céline Dions "On Ne Change Pas" utforskar just den känslan! Hon sjunger att "On ne change pas / On met juste les costumes d'autres sur soi" [Vi förändras inte / Vi tar bara på oss andras kostymer]. Det handlar om hur vi kan klä oss i olika roller och masker i livet, men under ytan finns alltid barnet vi en gång var kvar. Hon beskriver hur vi "attrape des airs et des poses de combat" [antar miner och stridsposer], men om man skrapar lite på ytan, så darrar där "un petit qui nous ressemble" [en liten som liknar oss].
Det är en så fin påminnelse om att vi aldrig riktigt glömmer den vi var som barn. Céline sjunger om hur hon själv har kopierat bilder och drömmar, men att det alltid finns en "petite fille maigre / Marche à Charlemagne, inquiète / Et me parle tout bas" [liten mager flicka / Går i Charlemagne, orolig / Och pratar tyst med mig] nära henne. Även om hon sminkar sig, så försvinner den lilla flickan bara en stund för att titta på och sedan håna henne. Det är en ärlig och lite melankolisk sång om identitet och att acceptera att vi bär med oss alla våra tidigare jag, oavsett hur mycket vi försöker förändra oss.