Añorarlo betyder att längta efter eller sakna något som har blivit ett minne. I sången sjunger Camilo om att inte vänta tills stunden är över för att sedan längta tillbaka till den, vilket ger ordet en stark och nostalgisk känsla.
I ”El Árbol” sjunger Camilo, en colombiansk artist, om hur lätt det är att missa nuet medan man planerar nästa steg. Berättaren ser fällan men faller ändå i den: ”Tengo en la mira la trampa / E igual me vuelvo a caer” [”Jag har fällan i sikte, och ändå faller jag i den igen”]. Han tänker på vad han ska göra senare i stället för att vara med om det som händer nu, och märker att han nästan har sovit medan han drömt att han redan har vaknat. Bilden är både lite absurd och väldigt träffande.
Den viktigaste insikten kommer i raden ”Me hubiera abrazado al momento” [”Jag skulle ha omfamnat stunden”]. Han önskar att han hade stannat kvar i ögonblicket i stället för att låta det bli ett minne att längta tillbaka till. Han tänker på framtider som kanske aldrig blir av och på förflutna stunder som han skyndade förbi, särskilt scener med någon han tycker om: solen över den personens fräknar på morgonen och en trött sol som slocknar medan de kryper intill varandra och drömmer. Refrängen ”Si yo hubiera sabido / Que era la última vez / Tal vez no lo hubiera sido” [”Om jag hade vetat att det var sista gången, kanske det inte hade blivit sista gången”] gör ångern nästan tidsresande. Det är en enkel men vass påminnelse: man vet sällan när en vanlig stund blir den sista.