Mannenhart betyder bokstavligen "manshjärta" och är ett ovanligt, poetiskt sammansatt ord på nederländska. I sången symboliserar det mannens känsliga insida bakom en hård yta: även om han verkar vara "en man av sten" kan man tränga igenom och få honom att känna smärta.
I ”Mannenharten” av nederländska BLØF med Nielson möter vi en man som har svårt att visa vad han känner. När han är tyst betyder det inte att han saknar ord: ”Als ik zwijg, wil ik zoveel zeggen” [När jag tiger vill jag säga så mycket]. Och när han pratar lyssnar han tydligen inte alltid, eftersom han inte kan göra båda sakerna samtidigt. Det är en ganska rolig och samtidigt irriterande bekännelse: han glömmer komplimanger, tappar koncentrationen och missar ibland vad den han älskar säger, trots att hon är ”de liefste” [den finaste eller käraste].
Refrängen ber henne att se förbi det hårda yttre: ”Van buiten lijk ik hard, maar prik er eens doorheen” [Utifrån verkar jag hård, men stick igenom det]. Bilden av en ”man av sten” får ge vika för ett känsligt ”mannenhart” [manshjärta] som faktiskt kan göra ont. Han är både ”een jochie en een vent” [en liten pojke och en vuxen man], och han verkar inte ha vuxit ifrån någon av delarna. Det fina ligger i att han inte försvarar sina misstag. Han ber i stället om att bli sedd bakom tystnaden, den splittrade uppmärksamheten och den hårda fasaden.