Подснежниками [podsnyezjnikami] betyder ”snödroppar”. Det är instrumentalis plural av подснежник [podsnezjnik], en tidig vårblomma vars namn bokstavligen förknippas med något som växer under snön.
I låten målas en stark och poetisk bild upp: kroppen täcks av snödroppar, vilket blandar ömhet, vår och dödlighet på ett ovanligt sätt. Det gör ordet särskilt minnesvärt och mer litterärt än ett vanligt vardagsord.
I ”ПОМНИ (POMNI)” ber berättaren någon att minnas hur hon kallade på honom ur tomheten och byggde ihop hans värld igen: ”Помни, ты напомни” [Minns, påminn mig]. Det är en kärlek som känns som räddning, inte som en lugn romantisk scen. Han minns deras första dans, blommor på ett tak och en lång väg hem, medan han själv beskriver avståndet som ”мне до дома километров пропасть” [för mig är det en avgrund på flera kilometer hem]. Den bilden är härligt överdriven och säger mycket om hur omöjligt hemmet känns utan henne.
Samtidigt finns något mörkt och nästan filmiskt i natten. Någon viskar från en skärm för att slippa höra honom vara tyst, och deras kroppar hotas av att täckas av snödroppar, ”подснежниками” [snödroppar]. De borde gå eftersom lokalen redan har stängt och dörrarna är låsta, men de kan inte slita sig från varandra. ”Я искушение, ты спасение” [Jag är frestelsen, du är räddningen] gör balansen tydlig: han ser sig själv som farlig eller vilse, medan hon samlar hans ”убитый мир” [dödade värld] och till slut tar hans själ. Ordet помни betyder ”minns”, så hela låten låter som en vädjan att inte glömma den person som drog honom tillbaka från tomheten.