Divague kommer från verbet divaguer, som betyder att vandra, sväva eller att låta tankarna flyga fritt. Det är ett poetiskt ord som inte är lika vanligt som många andra verb.
I "Amour Plastique" används det för att beskriva hur tankarna och själen vandrar. Texten säger "Dans mon esprit tout divague" (I mitt sinne svävar allt) och "Je ne veux que ton âme divagant sur ma peau" (Jag vill bara att din själ svävar på min hud), vilket ger en drömsk och nästan eterisk känsla till kärleken som beskrivs.
I "Amour Plastique" får vi följa med på en drömlik och nästan febrig resa in i förälskelsens virvelvind. Låten handlar om att vara så uppslukad av någon att ens egen identitet nästan försvinner. Sångaren beskriver hur allt blir suddigt i huvudet: "Dans mon esprit tout divague" [I mitt sinne är allt förvirrat] och hur hen drunknar i den andres blick: "Je me noie dans la vague de ton regard amoureux" [Jag drunknar i vågen av din förälskade blick]. Det är en känsla av att bara vilja vara den andres, att vara en del av deras själ och kropp, nästan som en skugga eller ett andetag.
Det är en intensiv och nästan besatt kärlek, där tankarna på den älskade dyker upp när mörkret faller och de "trista demonerna" kommer fram. Sångaren ber om att bli älskad tills rosorna vissnar och själarna sjunker ner i djupa limbo: "Aime-moi jusqu'à ce que les roses fanent" [Älska mig tills rosorna vissnar]. Trots den starka kopplingen finns det också en osäkerhet och en nästan desperat fråga: "Qui es-tu? Où es-tu?" [Vem är du? Var är du?]. Det är en vacker men också lite melankolisk bild av en kärlek som är både allomfattande och flyktig, som en dans i mörkret.