Cobblestone betyder 'gatsten'. Det är ett specifikt och lite gammaldags ord som målar upp en tydlig bild av gamla, smala gator.
I sången används det för att beskriva den ensamma vandringen genom stadens gränder: "Narrow streets of cobblestone". Ordet bidrar till den melankoliska och eftertänksamma stämningen i låten, och är inte ett ord man hör varje dag i moderna låttexter.
Har du någonsin känt dig ensam i en folkmassa? Den här låten, framförd av a cappella-gruppen Pentatonix, fångar precis den känslan. Texten börjar med en konversation med en gammal vän: mörkret. Sångaren vandrar ensam på kalla, fuktiga gator när ett starkt neonsken plötsligt lyser upp natten och avslöjar tusentals människor.
Men det finns ett problem. Trots att de är så många, finns det ingen verklig kommunikation. De "pratar utan att tala" och "hör utan att lyssna". Sångaren försöker varna dem för att "tystnad växer som en cancer", men orden faller ohörda. Istället för att lyssna på varandra, tillber människorna en "neongud" de själva har skapat, en symbol för ytligheten i det moderna samhället. Låten lämnar oss med en tankeställare: kanske de viktigaste budskapen inte skriks ut, utan viskas i tystnaden.