Fraquejar betyder "att vackla" eller "att ge vika". Det är ett starkt verb som förmedlar en känsla av att förlora styrka eller mod.
I låten sjunger Paulo Sousa "E não posso fraquejar" (Och jag kan inte vackla). Han använder ordet för att uttrycka sin beslutsamhet att inte ge upp, trots att han kämpar för att hålla fast vid det som är kvar av en relation. Det är ett gripande ord som belyser kampen och motståndskraften i låtens tema.
I ”Até Ao Fim Do Mundo” (”Till världens ände”) möter vi en person som erkänner sina brister utan att försöka ursäkta dem: ”Nunca cheguei a ser só teu” [Jag blev aldrig helt din] och ”Fui sempre alguém que nunca te entendeu” [Jag var alltid någon som aldrig förstod dig]. Det finns alltså en tydlig distans mellan dem. Ändå är omfamningen deras mest ärliga plats: ”É no silêncio do nosso abraço / Que tudo é dito, tudo é vivido” [Det är i tystnaden i vår omfamning / som allt sägs, allt upplevs]. Fint, och lite frustrerande: de behöver inte säga något, men det är också oklart om orden någonsin räcker.
När berättaren ”entro em colapso” [går in i sammanbrott] ger han inte upp. I stället ”te persigo até ao fim do mundo” [följer jag dig till världens ände]. Det är ett starkt uttryck för att fortsätta efter någon vart de än tar vägen, inte en bokstavlig resplan. Samtidigt försöker vinden föra bort ”o que resta de ti” [det som finns kvar av dig], och därför säger han: ”Não posso fraquejar, não posso parar aqui” [Jag får inte vackla, jag får inte stanna här]. Sången rör sig mellan misslyckad förståelse och envis jakt, med tystnaden i en omfamning som den mest betydelsefulla repliken.