Luunmurskaaja betyder "benkrossare". Det är ett mycket beskrivande och dramatiskt ord som inte är vanligt i vardagligt tal, vilket gör det minnesvärt och intressant.
I låten används det för att beskriva en "armoton" (något som är skoningslöst) "kivi kylmän tuomion" (sten av kall dom). Det ger en stark bild av en obeveklig och destruktiv kraft, vilket passar väl med låtens mörka och metaforiska tema om stenar och öde.
Marco Hietalas "Kiviä" är en riktigt kraftfull låt som tar oss med på en resa genom existentiella tankar och kosmiska bilder. Låten handlar om hur ord kan såra djupt, som "kivet sappaisiin" [stenar i gallan], och hur dessa "stenar" kan hindra oss från att uttrycka oss fritt. Det är en känsla av att vara fångad, kanske av ödet eller av yttre krafter, där man "leijun tyhjyyteen" [svävar i tomheten] och "vuoren seinään törmäilen" [krockar med bergväggen].
Refrängen är som ett rop ut i universum: "Hoi! Kivet suuren taivaan / Hoi! Kivet maahan hautaan / Hoi! Kivet kaiken saavat / Hoi! Tähtien matkaajat" [Hör! Himlens stora stenar / Hör! Stenar i jordens grav / Hör! Stenar får allt / Hör! Stjärnresenärer]. Det känns som en hyllning till stenens eviga natur – hur den både kan vara en del av stjärnorna och en grav på jorden. Låten utforskar också tanken om dom och skuld, där "kivi ensimmäinen lentää voi" [den första stenen kan flyga] syftar på att kasta första stenen. Det är en mörk men fascinerande reflektion över liv, död och de bestående spåren vi lämnar efter oss, precis som pyramiderna som är "koti kuolleiden" [de dödas hem].