Schuilen betyder att gömma sig eller söka skydd, ofta från regn eller fara. I låten används ordet bildligt: hon försöker gömma sitt sanna jag bakom en fasad i stället för att visa vem hon verkligen är.
Maan sjunger om en person som sitter ensam på tåget, gömmer sig i sin jacka och tittar ut genom fönstret. Hon frågar sig: "Hoe zou het voelen jezelf te zijn?" [Hur skulle det kännas att vara sig själv?] Det är en enkel fråga, men den träffar hårt. Utåt säger hon att allt är okej och skrattar tillsammans med de andra, medan hon egentligen känner sig ensam och ibland gråter. Refrängens "Ze huilt maar ze lacht" [Hon gråter men hon skrattar] visar hela motsägelsen: leendet finns där, men det berättar inte hela sanningen.
I staden ser hon sin spegelbild i ett fönster och känner igen personen, men vill inte vara henne. Hon fortsätter ändå med "de schijn" [skenet, alltså fasaden]. En särskilt talande rad är "En ze lult met ze mee" [Och hon snackar med i deras prat]. Lullen är vardagligt och betyder ungefär att pladdra eller snacka, så raden låter nästan lite slängig och trött på samma gång. Sedan kommer vändningen: "En nu, ze laat het los" [Och nu släpper hon det]. Mot slutet byter berättelsen från hon till jag. Det känns som att personen själv kliver fram och frågar vad som händer om hon slutar gömma sig och visar sitt riktiga ansikte. Den sista bilden är fortfarande tåget, jackan och skrattet, men nu hör vi hennes egen röst.