Colivie betyder bokstavligen 'bur'. Det är ett intressant ord eftersom det inte är ett vanligt ord i vardagligt tal, och det används här metaforiskt.
I sången sjunger artisten "Mi-e a început să-mi placă după colivie" (Jag började tycka om det efter buren). Hon använder ordet för att beskriva en känsla av att ha varit instängd eller begränsad, kanske av samhällets förväntningar eller föräldrarnas regler, och nu äntligen känner hon sig fri att njuta av livet och dansa på bröllopet.
I ”La Nunta Asta” av moldaviska artisten Lia Taburcean möter vi en ung kvinna på ett bröllop som har fått höra att hon ska vara snäll, blyg och sitta still. Hon säger: ”Eu îs fată tinerică, tre’ să fiu cuminte” [Jag är en ung flicka, jag måste vara ordentlig]. Men hon har tröttnat på att sitta vid bordets hörn och har klätt sig i sin vackra klänning. Prästen har sagt att det är kallt och skamligt att göra för mycket väsen, men hon tänker inte låta det stoppa henne.
Det roliga och härliga är hennes raka beslut: ”Am să joc măcar o dată-n viață” [Jag ska dansa åtminstone en gång i livet]. Alla pratar, ingen lyssnar, och hon har arbetat sedan morgonen. Då får hon också smaka lite rachiu, ett starkt brännvin som ofta förknippas med fest och tradition. Uttrycket ”după colivie” [ur buren] beskriver hur hon börjar känna sig fri. Bröllopsmusiken spelar om och om igen, och hon väljer dansgolvet framför hörnet vid bordet. Det är en väldigt bestämd festinbjudan: låt folk prata, hennes själ dansar redan.