Libreto betyder bokstavligen ett manus eller en text som skådespelare följer. I låten används ordet bildligt i uttrycket "libreto de siempre", alltså "det gamla vanliga manuset", för att beskriva ett förutsägbart beteende i relationen.
Det är ett minnesvärt och lite ovanligare ord som för tankarna till teater och upprepade roller, vilket förstärker känslan av att personen redan har sett samma scen många gånger.
Har du någonsin varit med om att en kram känns helt iskall? Det är precis där den mexikanska popduon Jesse & Joy startar i sin låt ¡Corre!. Redan i första raderna märker sångaren att något är fel: "Me abrazas y no siento tu calor" (Du kramar mig och jag känner inte din värme) och "Me interrumpes y terminas la oración" (Du avbryter mig och avslutar meningen). Den andra personen tror sig alltid veta bäst, men replikerna har blivit så förutsägbara att hon liknar det vid ett gammalt manus: "libreto de siempre tan predecible" (samma gamla förutsägbara manus). Till och med den vassa liknelsen "el perro de siempre los mismos trucos" (samma gamla hund, samma konster) dyker upp. Det finns ingen överraskning kvar, bara tröttsam repetition.
Istället för att tigga om att partnern ska stanna, väljer hon en helt annan väg: hon ber personen att sticka, och det snabbt! Refrängen är härligt rak och skickar iväg den fega parten med orden "Así que corre corre corre corazón / De los dos tú siempre fuiste el más veloz" (Så spring, spring, spring hjärtat / av oss två var du alltid den snabbaste). Hon vägrar fälla några tårar ("mis lágrimas jamás te voy a dar" [mina tårar kommer jag aldrig ge dig]) och deklarerar lugnt att hon inte tänker springa efter. Efter så många uttjatade farväl orkar hon inte ens skriva en rad till: "Dedicarte un verso más está de más" (Att tillägna dig en vers till är helt onödigt). Det är ett stolt och befriande avsked utan onödigt drama.