Naufragare betyder bokstavligen att "förlisa", men kan också användas bildligt om att gå under eller dras med av känslor. I låten låter Elisa ett "löjligt tankespår" förlisa, vilket skapar en stark och poetisk bild av att släppa taget om en tanke.
I ”Gli Ostacoli Del Cuore” sjunger Elisa, med Ligabue, om allt som finns mellan två människor: hemliga tankar, outtalade saker och sådant man måste lämna bakom sig. Bilden av hjärtats hinder blir nästan hoppfull: ”C'è un principio di magia fra gli ostacoli del cuore” [Det finns en början till magi bland hjärtats hinder]. Även en kväll som vägrar ta slut och en natt som man helst vill kasta bort kan rymma något oväntat. Det finns också en fin, lite rolig ironi i att försöka hålla sina tankar hemliga, när de redan har avslöjats: ”E a parlare ero io, sono io che li ho prestati” [Och det var jag som talade, det är jag som lånade ut dem].
Refrängen är både nyfiken och krävande: ”Quante cose che non sai di me” [Så många saker du inte vet om mig]. Ett gemensamt liv beskrivs som en resa där man tar med sig vissa saker, medan andra får lämnas kvar: ”da portare nel viaggio insieme” [att ta med på den gemensamma resan] och ”da buttare” [att kasta bort]. Det finns glädje och energi i bilderna av havet, ett löjligt bekymmer som får sjunka, och kroppen som gungar mellan det man säger och det man gör. Den sista bilden är särskilt konkret: att gå bland hjärtats hinder ”fa rumore” [låter]. Det är en sång om att lära känna någon steg för steg, med både bagage och hemligheter, utan att låtsas att resan är enkel.