Двухсотый betyder bokstavligen "tvåhundrade". Men i rysk militärslang är "груз 200" (last 200) en eufemism för en militär kropp som transporteras bort från slagfältet, alltså en kista eller en död soldat.
I den här låten används ordet på ett mycket mörkt och suggestivt sätt, där "Двухсотый газ" kan tolkas som gasen från de döda, eller en dödlig gas. Det är ett starkt och minnesvärt ord som ger en kuslig dimension till texten.
I ”Газ” blandar AIGEL vardag i köket med krigets dödlighet. Berättaren sopar aska ur en gasspis, häller den i en soptunna och somnar på köksgolvet bredvid spisen. Sedan blir grannens son, som ligger i ett främmande land, till ”gas och gas” och färdas upp genom gasledningen för att hälsa på. Den blå lågan är både något hemtrevligt och något skrämmande: ”Уютный синий огонёк” [den mysiga blå lilla lågan] upprepas tills den nästan låter som en besvärjelse.
Det mest brutala ordet är ”двухсотый”, ungefär ”tvåhundringen”. I militär slang betyder ”last 200” en död soldat, och texten kopplar det direkt till ”пропавший без вести солдат” [en soldat som är saknad och inte har hittats]. När rösten ber gasen att värma ”двухсотый” [den döde soldaten] blir den billiga gasen från hemlandet en kuslig vintervärmare. Den återkommande raden ”О Боже, все в крови” [Å Gud, allt är täckt av blod] slår sönder den lilla köksidyllen. Det är en kort, hård och märkligt svart bildvärld där spisens blå låga, gasledningen och en försvunnen soldat hänger ihop.