Fiammiferi betyder "tändstickor". Det är ett intressant ord eftersom det inte är ett vanligt ord i italienska sånger, vilket gör det minnesvärt och unikt för den här låten.
I "Che Sarà" används ordet i frasen "Quei ragazzi a vent'anni che bruciano fiammiferi" (De där tjugoåriga killarna som bränner tändstickor). Det skapar en stark bild av ungdomlig rastlöshet och kanske en känsla av att slösa bort tid eller energi, likt hur en tändsticka brinner snabbt och försvinner.
I ”Che Sarà” låter Achille Lauro, en artist från Italien, som någon som står mitt i livet utan att veta vad som väntar. Han säger: ”Non ho più vent’anni” [jag är inte tjugo längre], men han har fortfarande inte alla svar. Refrängen ”Che sarà?” [vad kommer att hända?] låter som en fråga till framtiden, nästan som ett trotsigt ”nåja, vi får se”. Samtidigt finns rädslan nära: ”Mami, stringimi, non guardare giù” [mamma, håll om mig, titta inte ner]. Det är en enkel och stark bild av att vilja bli hållen när världen känns för stor.
Sedan blir låten mer ensam och mer upprorisk. ”Siamo soli, ma che sarà?” [vi är ensamma, men vad spelar det för roll?] följs av bilden av att krama sig själv som om den andra personen fortfarande fanns där. De unga i texten ”bruciano fiammiferi” [bränner tändstickor], en farlig och rastlös bild av människor som leker med elden. Berättaren säger också att de föds här nere utan att veta vad livet är, och att den här platsen aldrig riktigt har varit deras. Ändå kommer ett märkligt skratt in i mörkret: ”E rideremo un giorno” [och en dag kommer vi att skratta]. Det är det fina med låten: den vägrar ge ett tydligt svar på ”vad händer?”, men håller fast vid närhet, humor och en liten gnista mitt i ensamheten.