Desencontro betyder bokstavligen "missförstånd" eller "oenighet". Det är ett intressant ord eftersom det inte bara handlar om att missa ett möte, utan också om en brist på samstämmighet eller förståelse mellan människor.
I låten används det för att beskriva en djupare "disconnection" eller brist på harmoni i relationen, som om två personer inte är på samma våglängd. Det är ett mer nyanserat sätt att uttrycka att något inte stämmer mellan dem.
Tänk dig ett uppbrott där ingen skriker, men där dörren stängs helt utan pardon. Brasilianska Vanessa da Mata och amerikanska Ben Harper delar på mikrofonen i Boa Sorte, och texten går rakt på sak utan krusiduller: É só isso / Não tem mais jeito / Acabou / Boa sorte (Det är bara det här / Det finns ingen utväg längre / Det är slut / Lycka till). Det låter mjukt i melodin, men orden svider. Orsaken till separationen staplas upp som en konkret lista av utmattning. Relationen har blivit för tung att bära: Tudo o que quer me dar / É demais / É pesado / Não há paz (Allt du vill ge mig / Är för mycket / Är tungt / Det finns ingen fred), parat med Irreais / Expectativas / Desleais (Overkliga / Förväntningar / Illojala). Det finns inga kompromisser kvar när kravbilden har blivit orimlig.
I stället för att fastna i bitterhet skickar sången med en ganska krasch och praktisk hälsning till exet: Há tantas pessoas especiais (Det finns så många speciella människor). Det är en påminnelse om att världen är full av folk och att man inte måste tvinga fram kemi där den saknas. Vanessa sjunger också den klockrena raden Um bom encontro é de dois (Ett bra möte kräver två). Båda personerna måste faktiskt vilja och mötas på mitten, annars faller man bara handlöst ut i mörkret – eller som Ben Harper upprepar på engelska: Now we're falling, falling / Into the night (Nu faller vi, faller / In i natten).