Lichterloh betyder 'i fulla lågor' eller 'brinnande klart'. Det är ett intensivt och bildligt ord som inte är en del av vardagsspråket.
I "Santiano" används det för att beskriva sjömannens hjärta som "brennt lichterloh" (brinner i fulla lågor). Det förmedlar en stark känsla av passion och längtan, antingen för havet eller för den han lämnar bakom sig, vilket gör det till ett mycket uttrycksfullt ord i sången.
”Santiano” är en sjömansvisa med full fart framåt. Berättaren lämnar sin flicka, och avskedet gör ont: ”Der Abschied fällt schwer, sag mein Mädchen ade” [Avskedet är svårt, säg adjö, min flicka]. Tårarna är salta och djupa som havet, men hans sjömanshjärta brinner starkt. När han ropar ”Leinen los, volle Fahrt, Santiano” [Lossa förtöjningarna, full fart, Santiano] kastar han loss och följer vinden, havet och solnedgången.
Det fina, och lite storslagna, är att friheten betyder mer än ett fast hem eller pengar. ”Ich brauche kein Zuhaus und ich brauch kein Geld” [Jag behöver inget hem och jag behöver inga pengar], säger han. Hela världen är hans slott och himlen är hans tak. Refrängen ”Geradeaus, wenn das Meer uns ruft” [Rakt fram när havet kallar på oss] låter som en enkel order till besättningen: upp med seglen och ut mot platsen där månen går ner, innan dagen börjar.