Cenere betyder "aska". Det är ett starkt och bildligt ord som är centralt för låtens tema om förintelse och återfödelse.
I låten ber sångaren om att få försvinna "som cenere" (som aska), vilket symboliserar en önskan att bli fri från smärta och problem. Samtidigt finns det en hoppfull underton när han sjunger om att "rinasceremo insieme dalla cenere" (vi kommer att återfödas tillsammans från askan), vilket anspelar på myten om Fågel Fenix och en ny början.
Lazza sjunger om en relation som har blivit så fylld av skrik, avstånd och ilska att kärlek nästan har förvandlats till hat: ”Ormai nemmeno facciamo l’amore / Direi piuttosto che facciamo l’odio” [”Nu älskar vi inte ens längre / Jag skulle snarare säga att vi hatar”]. Han är rädd att aldrig känna igen den andra personen igen och säger att det som blir kvar av dem bara är förvirrade minnen och glasskärvor. Bilden av att vilja försvinna ”come cenere” [”som aska”] återkommer hela tiden: att sopas bort, lösas upp i rök och kanske slippa ett jag som känns som ”ingen”. Samtidigt går det inte att bara lämna. Han ber henne gå långt bort, men kallar henne också sin terapi och hoppas att de kan ”Rinasceremo insieme dalla cenere” [”vi ska återfödas tillsammans ur askan”]. Den motsägelsen är en stor del av låten: han vill bort från henne och behöver henne för att kunna resa sig.
Texten rör sig mellan vardagsbråk och starka, nästan absurda bilder. Ett ”nystan i halsen”, en ensam dans i mörkret och någon som släcker ljuset bara genom att blunda gör tystnaden fysisk. ”Abbassa la voce” [”sänk rösten”] är vardagligt och direkt, medan ”da sta casa ci cacciano proprio” [ungefär ”annars åker vi verkligen ut ur det här huset”] använder talspråkliga sta i stället för questa, ”det här”. När han säger att han sett ”ett par helveten på en gång” och att han är etta på listan men känner sig sist som människa, ställs yttre framgång mot inre sammanbrott. Hänvisningarna till horoskop, Venus och Merkurius ger slutet en märklig kosmisk färg: hon är varm som solen, medan han är kall som Merkurius. Det är en dramatisk och ganska fin bild av två personer som fortfarande dras mot varandra, trots att allt mellan dem verkar brinna upp.