Refém betyder "gisslan" på svenska. Det är ett starkt och dramatiskt ord som inte är vanligt i vardagliga konversationer eller i alla låtar.
I den här låten använder João Gomes ordet metaforiskt för att uttrycka hur djupt förälskad han är. Han sjunger "Do seu amor, sou refém" (Av din kärlek är jag gisslan), vilket skapar en bild av att vara helt fångad och överlämnad till sin partners kärlek. Denna poetiska användning gör det till ett minnesvärt och engagerande ord.
I ”Lembrei De Nós” sjunger João Gomes tillsammans med Mestrinho och Jota.pê om en kärlek som känns som både trygghet och drivkraft. När solen går ner kommer den älskade fram som någon som nästan kan tävla med stjärnorna: ”Quando o Sol vai, você vem” [När solen går ner kommer du]. Berättaren säger också ”Do seu amor, sou refém” [Av din kärlek är jag en fånge], en överdriven men ganska charmig bild av att vara helt fast i någon. Den här personen är hans ”certeza”, hans visshet.
Sedan minns han dem tillsammans ”Embaixo dos lençóis” [under lakanen], där de kan resa utan att lämna rummet och drömma medan de är vakna. Det är en nära och sensuell bild, men texten stannar vid fantasin och minnet. Refrängen kallar personen för ”meu norte” [min riktning eller kompass] och ”minha sorte” [min lycka]. När han ber ”não me deixe” [lämna mig inte] blir kärleken också något som hjälper honom framåt: ”A razão do meu corre” [anledningen till mitt kämpande]. Ordet corre är vardagligt och syftar här på hans slit, hans ansträngningar och allt han gör i livet. Med ”Você me envolve, você me resolve” [Du omsluter mig, du får mig att känna mig hel] beskriver han en person som både drar honom nära och får problemen att kännas lättare.