Bamboleo betyder ungefär ”gungning” eller ”svajande” och kommer från verbet bambolear, att vagga eller röra sig från sida till sida. I refrängen, "Bamboleo, bambolea", blir ordet både en uppmaning att dansa och en bild av att följa livets rytm och leva på sitt eget sätt.
”Bamboléo” låter som en kärlekshistoria som vägrar stå still. Kärleken kommer plötsligt, nästan utan att någon kan hållas ansvarig: ”Ese amor llega así de esta manera / no tiene la culpa” [Den kärleken kommer på det här sättet, den har ingen skuld]. Sedan blir bilden hårdare: ”Amor de compra y venta” [Kärlek som köps och säljs] och ”Amor de en el pasado” [Kärlek från det förflutna]. Det finns gråt, övergivenhet och en person som är svår att hitta eller förstå. Vissa rader känns medvetet virvlande, som minnesbitar snarare än en rak berättelse.
Refrängen är låtens tydliga beslut: ”Bamboleo, bambolea / porque mi vida yo la prefiero vivir así” [Jag gungar, jag svänger, för jag föredrar att leva mitt liv så här]. Ordet bamboleo hör ihop med att gunga eller svaja, och upprepningen gör att hela låten känns som en rörelse framåt, även när berättaren tänker på gårdagen och på någon som har lämnat honom. Han säger också ”Tú eres mi vida, la fortuna del destino” [Du är mitt liv, ödets lycka], men refrängen visar att han ändå väljer sitt eget sätt att leva. Det är en blandning av förvirrad kärlek, stora ord och ett ganska bestämt: livet får svänga, jag följer med.