Solfège är ett franskt ord som syftar på notlära eller solfeggio, ett system för att lära sig läsa och sjunga noter.
I Edith Piafs sång används ordet på ett metaforiskt sätt. Hon sjunger "J'en ai tout un solfège sur cet air qui bat", vilket betyder att hon har en hel "notlära" eller "komposition" av sorg kopplad till den melodi som förföljer henne. Det är ett unikt och poetiskt sätt att uttrycka djupet av hennes känslor och minnen.
Har du någonsin haft en melodi som bara fastnar i huvudet och vägrar släppa taget? Edith Piafs "Padam, Padam" handlar precis om det, men på ett mycket djupare plan. Det är som att sången beskriver hur ett musikstycke kan vara så kopplat till ens liv och minnen att det nästan blir en egen person. Hon sjunger "Cet air qui m'obsède jour et nuit / Cet air n'est pas né d'aujourd'hui" [Denna melodi som besätter mig dag och natt / Denna melodi föddes inte idag], vilket verkligen visar hur djupt rotad den är.
Det är fascinerande hur den här melodin verkar ha ett eget liv. Den "kommer springande bakom mig" ("Il arrive en courant derrière moi") och "får mig att minnas" ("Il me fait le coup du souviens-toi"). Det är som att melodin är en påminnelse om alla hennes tidigare kärlekar och hjärtesorger, och hon kan inte fly undan den. Hon beskriver hur den visar henne "je t'aime de quatorze juillet" [jag älskar dig från fjortonde juli] och "des toujours / Qu'on achète au rabais" [evigheter / som man köper på rea], vilket är en så träffande bild av hur flyktiga vissa löften kan vara. Det är en ganska melankolisk men också väldigt relaterbar känsla, tycker jag!