Solfège är ett franskt ord som syftar på notlära eller solfeggio, ett system för att lära sig läsa och sjunga noter.
I Edith Piafs sång används ordet på ett metaforiskt sätt. Hon sjunger "J'en ai tout un solfège sur cet air qui bat", vilket betyder att hon har en hel "notlära" eller "komposition" av sorg kopplad till den melodi som förföljer henne. Det är ett unikt och poetiskt sätt att uttrycka djupet av hennes känslor och minnen.
Har du någonsin haft en melodi på hjärnan som vägrar försvinna? I den franska chanson-klassikern Padam, Padam tar Édith Piaf den känslan och gör den till en ren mardröm. Det där rytmiska lätet, "Padam, padam, padam", förföljer henne dag som natt: Cet air qui m'obsède jour et nuit (Den här melodin som besätter mig dag och natt). Hon liknar låten vid en person som springer bakom ryggen på henne, avbryter henne så fort hon vill tala och pekar finger åt hennes gamla misstag: Il me fait le coup du souviens-toi (Den kör minns-du-tricket med mig). Melodin bankar som ett hårt trähjärta (un coeur de bois) och tvingar henne att återuppleva hela sitt förflutna på gatan.
Texten driver hejdlöst med alla gamla klyschiga romanser som passerat genom åren. Piaf nämner Des "je t'aime" de quatorze juillet (Ett "jag älskar dig" från den fjortonde juli), alltså snabba löften under Frankrikes nationaldagsfirande när folk dansar och dricker på torgen. Hon sjunger bittert och roligt om evig kärlek som man köper på rea (Des "toujours" qu'on achète au rabais) och billiga flörtar som delas ut i drivor (Des "veux-tu en voilà" par paquets). Uttrycket en veux-tu, en voilà betyder bokstavligen "vill du ha det, här finns det", ett franskt idiom för att något finns i överflöd utan något större värde. Allt detta rusar förbi i huvudet medan samma envisa trudelutt hamrar vidare.