Knockt mich aus är ett vardagligt uttryck som bokstavligen betyder ”slår knock på mig”, men här används det bildligt: känslorna gör honom så nervös och överväldigad att han inte får fram ett enda ord.
Det är en minnesvärd formulering eftersom den bygger på det engelska lånordet knockout och fångar den dramatiska känslan av att plötsligt bli helt paralyserad av attraktion.
”Bye Bye” är en berättelse om två främlingar på samma tåg som nästan hittar varandra. En varm och vacker dag sitter en man på väg hem, avslappnad och försjunken i sina tankar. Då ser han en kvinna, tycker genast att hon är otroligt vacker och tänker: ”Wenn nicht jetzt, wann?” [Om inte nu, när då?] Han vill prata med henne, men blir så nervös att han bara hör sitt hjärta slå. ”Mein Kopf ist voller Wörter, doch es kommt nichts raus” [Mitt huvud är fullt av ord, men inget kommer ut] är en både rolig och frustrerande beskrivning av den där totala tunghäftan när man verkligen vill säga något.
Det fina är att sången sedan visar hennes sida av saken. Hon tycker att mannen är söt, sätter sig medvetet nära honom och hoppas att han ska börja prata. Båda väntar alltså på samma lilla steg, men ingen tar det innan hon måste kliva av. ”Bye bye, meine Liebe des Lebens” [Hej då, mitt livs kärlek] låter medvetet stort och lite överdrivet, eftersom de knappt hann säga något till varandra. Ändå känns det möjligt i stunden: kanske var det här deras enda chans. Refrängen säger att de kanske möts igen någon gång, men då kan det helt enkelt vara för sent. Det är en lekfull och bitterljuv påminnelse om att ett enkelt ”hej” ibland kräver mer mod än man tror.