Лицедей betyder 'skådespelare' eller 'aktör', men det har en äldre, mer formell och ibland till och med lite negativ klang, som 'hycklare' eller 'bedragare'. Det är inte ett vanligt ord i vardagligt tal.
I sången sjunger Boris Grebenshchikov: "И никто мне не скажет, что я лицедей" (Och ingen kommer att säga till mig att jag är en skådespelare/hycklare). Han använder ordet för att uttrycka en önskan om att leva ett autentiskt liv, fritt från att spela en roll eller att bli anklagad för att vara falsk. Det ger en djupare inblick i sångens tema om frihet och äkthet.
Det här är en lekfull och helt egensinnig fantasi om att släppa taget om det förnuftiga. Sångaren ber naturen om ett glas mjölk från mystiska stjärnor och säger att han ska "sälja ut sin intellektuella utveckling på auktion". Uttrycket "släppa med klubban" betyder egentligen att sälja något på auktion, så bilden blir både absurd och rolig: han vill bli lika enkel som en flod. I byn bygger han en jättesäng åt alla hästar, springer omkring med en pipa och blir en gråhårig man med skägg. Då ska ingen längre kalla honom "en skådespelare", alltså någon som spelar en roll.
Sedan blir humorn märkligt öm. När döden kommer för att sova hos honom lägger den sig tyst bredvid, säger "mer" och säger det om och om igen, tills han ropar "hurra!". Han ber änglarna att inte klandra honom eller vrida honom i svansen, som om hans vilda fantasi vore ett brott. Den sista bilden sträcker sig "från Moskva till de mystiska stjärnorna": mitt i denna tokiga bydröm finns en allvarlig önskan att förstå skönhet på djupet.