Лебеді betyder "svanar". Det är ett vackert och symboliskt ord som ofta förknippas med kärlek, trohet och öde i ukrainsk kultur.
I den här sången används svanarna som en metafor för sångarens egna känslor och öde. De simmar i floden, precis som sångarens tårar flödar, och deras kamp mot strömmen speglar sångarens egen kamp i livet utan sin älskade. Det är ett ord som bär på djup poetisk mening.
”Доле Моя” betyder ungefär ”Mitt öde”. I texten driver sångaren svanar mot Donau: ”Пожену я лебеді / До Дунаю до води” [Jag ska föra svanarna till Donau, till vattnet]. Donau är floden som nämns helt konkret i sången, medan svanarna blir en bild av något som färdas bort över vattnet. Refrängen ”Ой, доле моя” [Åh, mitt öde] låter som en suck till det egna ödet. Svanarna har simmat så långt att de är trötta, och berättaren säger att hans eller hennes ögon har ”наплакалися” [gråtit färdigt, fått gråta mycket]. Det är en enkel och stark bild: fåglarna kämpar i vattnet, medan en människa kämpar med saknaden.
Sedan blir avståndet tydligt: ”Важко тобі молодій / Без коханого йдучи” [Det är svårt för dig som är ung att gå utan din älskade]. Men sången lämnar inte den personen i ensamhet. En stjärna ska leda den vilsegångna tillbaka: ”Зоря до мене приведе” [En stjärna ska föra dig till mig]. När den älskade kommer tillbaka lovar berättaren: ”І вже не відпущу тебе” [Och då ska jag inte släppa dig igen]. Det är en fin blandning av gråt, envis väntan och ett ganska bestämt löfte. BEZ OBMEZhEN, från Ukraina, låter här Donau, svanar och en vägledd stjärna bära fram en berättelse om två människor som är åtskilda men fortfarande älskar varandra.