Reticências betyder 'ellips' eller 'utelämningspunkter' (...).
Det är ett intressant ord eftersom det inte bara är ett substantiv utan också en symbol som representerar det osagda, det som lämnas öppet för tolkning. I sången används det för att förmedla känslan av att något är oavslutat, att det finns mer att säga eller att situationen är i ett tillstånd av väntan, trots att personen är borta. Det är ett poetiskt sätt att uttrycka en känsla av hängande ovisshet.
I Adriana Calcanhottos "Reticências" får vi följa med in i en känsla av förnekelse som är så relaterbar. Låten börjar med ett rakt konstaterande: "Mentira / Você não foi embora" [Lögn / Du gick inte härifrån]. Det är som att hjärnan vägrar acceptera att någon har lämnat, trots att verkligheten är en annan. Utanför är det dag ("Lá fora é dia"), men inomhus känns det kallt och fuktigt ("Cá dentro, o relento").
Det som gör det hela så gripande är hur vardagliga föremål blir bevis för den här kvarvarande närvaron. T-shirtarna ligger kvar i lådorna ("Suas camisetas / Seguem nas gavetas") och de svarta Havaianas-tofflorna står fortfarande i korridoren ("As Havaianas pretas no corredor"). Det är de små detaljerna som håller minnet vid liv, som de flygande gardinerna ("Cortinas em revoada") och rökringarna ("Anéis de fumaça"). Upprepningen av "Tudo seu / Tudo seu / Tudo seu / Ainda" [Allt ditt / Allt ditt / Allt ditt / Fortfarande] förstärker känslan av att allt i hemmet påminner om den andra personen. Det är en vacker och lite sorglig påminnelse om hur svårt det kan vara att släppa taget.