Ensorcelle kommer från verbet ensorceler, som betyder 'att förtrolla' eller 'att förhäxa'. Det är ett vackert och lite mystiskt ord som inte är lika vanligt som mer vardagliga verb.
I sången används det för att beskriva hur floden Seine är så vacker att den förtrollar sångaren: "Tellement jolie elle m'ensorcelle" (Så vacker att hon förtrollar mig). Det ger en känsla av magi och dragningskraft till floden, vilket gör ordet extra intressant och minnesvärt.
Tänk dig en nattlig promenad i Paris där floden Seine plötsligt känns som en levande person. I den här poplåten sjunger franska Vanessa Paradis och Matthieu Chédid om en märklig, nästan magisk kärlekshistoria mellan en människa och ett vattendrag. Texten börjar med att floden svämmar över sina bräddar: Elle sort de son lit (”Hon stiger ur sin säng / Hon svämmar över sin flodbädd”). På franska betyder lit både vanlig sovplatssäng och en flodbädd, så floden beskrivs genast som en kvinna som kliver upp och charmar hela staden. När de sjunger Tu n'es pas saoul, Paris est sous la Seine (”Du är inte full, Paris ligger under Seine”) leker de med orden: nej, du har inte druckit för mycket vin, det är bara floden som har lagt staden under vatten!
Låten gör också en smart ordlek som är lätt att missa om man inte ser texten framför sig. De växlar mellan la Seine (floden Seine) och la scène (teaterscenen) när en person vid namn Lucile nämns: Extra Lucile quand tu es sur la scène (”Extra Lucile när du står på scenen”). Plötsligt smälter flodens rörelser ihop med en artist som äger rampljuset. Mot slutet hamnar vi på den kända bron Pont des Arts i Paris: Sur le Pont des Arts, mon coeur vacille entre deux eaux (”På Pont des Arts vacklar mitt hjärta mellan två vatten”). Det är ett franskt uttryck för att tveka eller dras åt två håll. Men varför de älskar varandra så mycket? Det kan ingen av sångarna förklara. De konstaterar bara glatt: Je ne sais pas pourquoi, c'est comme ça, la Seine et moi (”Jag vet inte varför, det är bara så, Seine och jag”).