Сто Часов (Sto Chasov) Lyrics in Swedish by Юрий Лоза (Yurii Loza)

Червонец (chervonets) är ett intressant ord som historiskt syftar på en guldmyntfot och senare en tio-rubel sedel. Det är inte ett vanligt ord i vardagligt tal längre, vilket gör det unikt och minnesvärt.

I sången används det för att uttrycka att även om han hade en stor summa pengar (som en червонец), skulle han inte kunna köpa blommor på himlen, vilket understryker hans ursäkt för att inte ha med sig blommor. Det ger en inblick i rysk kultur och historia samtidigt som det är relevant för sångens berättelse.

Det här är en varm återförening med en tydlig tidsgräns. En man har varit borta länge, saknat kvinnan på vägen och nu flugit hem till henne, men bara för hundra timmar. Han ber henne lägga undan de dåliga nyheterna, ställa fram allt som finns hemma och vila kinden mot hans: ”Мы наконец-то снова вместе” [Äntligen är vi tillsammans igen]. Tiden ska användas till närhet, sömn får vänta och hennes uppgift blir nästan praktisk: ”Скорей сними мою усталость” [Skynda dig att ta bort min trötthet]. Det är en fin och lite bestämd formulering, som om kärlek här också betyder att få den hemvändande resenären att landa.

Han lägger märke till att hon har gått ner i vikt och ser yngre ut, och säger att hon därför blivit ännu kärare för honom. Han ber om ursäkt för att han saknar blommor: han har tillbringat halva dagen i luften, och ”в небе взять их просто негде” [uppe i luften finns det helt enkelt ingenstans att få tag på dem]. Bakom den korta lyckan väntar åter en lång och svår resa. Hennes väntan beskrivs som en krans hon bär genom livet, medan hans tröst blir ett löfte: ”Я прилечу часов на сто” [Jag flyger hit i ungefär hundra timmar]. Det gör sången både öm och litet sorglig: de får vara tillsammans, men klockan finns hela tiden med i rummet.