
Pierre de Maere is a Belgian singer-songwriter born in 2001 in Uccle, near Brussels. Entirely self-taught, he started writing songs on GarageBand as a kid and built his sound without ever taking a formal music lesson.
His breakthrough single, "Un jour, je marierai un ange," became a huge hit across the French-speaking world, climbing the charts in Belgium and France and eventually earning a diamond certification. That success won him the Belgian Revelation of the Year award at the NRJ Music Awards and, in 2023, the Victoire de la Musique for Male Revelation of the Year.
"Mercredi" appears on his debut album, Regarde-moi, released in 2023, and captures his knack for turning dreamy, theatrical melodrama into catchy French pop. Openly gay, de Maere has become one of the most striking new voices in Belgian music, known for his flamboyant style both on stage and off.
Ever felt like you're on a different wavelength from everyone else? Belgian pop sensation Pierre De Maere captures that exact feeling in 'Je Pense À Vous' (I Think of You). This song is a bold anthem for anyone who has ever been called 'crazy' or felt misunderstood by their peers. The narrator describes people his age looking at him 'comme si j'avais la rage' (as if I were rabid), but he flips this isolation into a source of power. It's a dramatic back and forth between not caring what others think and being secretly obsessed with them.
But this isn't a sad song! Instead, it's about creating your own world where you make the rules. Pierre De Maere declares, 'Je suis l'idôle et le fanboy' (I am the idol and the fanboy), showing he is both the creator and his biggest fan. He finds a 'form of poetry' and even a 'vendetta' in his actions, turning his unique perspective into art. The song is a powerful statement about embracing your eccentricities and taking control of your own destiny, with your creativity as your ultimate weapon.
Pierre de Maere’s “Menteur” feels like a late-night confession booth set to music. The Belgian singer opens his heart to his mother, admitting that he lies, cheats a little, and sinks into fantasies that pain them both. Behind the catchy melody is a tug-of-war between reality and daydreams: he wants to stay realistic, but dazzling visions of fame keep circling back stronger than before. Every time he falls, Mom is there with calm advice—life is what it is, there is no use in endless lamenting—then offers him one more slow, reassuring dance.
At its core, the song is a love letter wrapped in guilt and hope. Pierre pictures himself as a future “superstar” who might break his own dreams and return home bruised. Even then, he imagines the same warm embrace and gentle guidance. “Menteur” captures the bittersweet loop of growing up: chasing big ambitions, stumbling over self-deception, yet always craving the safety of a parent’s arms. It is tender, playful, and a little tragic—an anthem for anyone who has ever promised the world, doubted themselves, and still believed that home would welcome them back.
Ever feel like the real world is a bit boring? In "Mercredi," Pierre de Maere sings about escaping into a much more interesting one inside his own head. On Wednesdays, he says, "je crois aux fantômes / Aux fées aussi" (I believe in ghosts / In fairies too). He's not scared of these things; in fact, he hopes to see them, wishing, "Si j'ai de la chance je verrai les morts / Danser la nuit" (If I'm lucky I'll see the dead / Dance at night).
This isn't just a daydream. He sees a huge monster dancing in his living room, which turns out to be his dad panicking and thinking he's an idiot. He tells his mom he's hallucinating, but it sounds like a wonderful party he's in charge of: "Regarde-les qui dansent devant moi / Du bout de mes doigts, je guide leurs pas" (Look at them dancing in front of me / With my fingertips, I guide their steps). The song is a fun, defiant celebration of imagination over boring reality, rejecting people who "ne crois qu'en la sainte évidence" (only believe in holy evidence).
Στο τραγούδι "Je Pense À Vous" [Σε σκέφτομαι], ο Pierre De Maere μας βάζει στον κόσμο ενός καλλιτέχνη που είναι γεμάτος αυτοπεποίθηση και δημιουργική ενέργεια. Ο στίχος "Je vais, je viens, ça monte / Et je pense à vous" [Πηγαίνω, έρχομαι, ανεβαίνει / Και σε σκέφτομαι] δείχνει μια συνεχή κίνηση και σκέψη, σαν να είναι πάντα σε εγρήγορση.
Λατρεύω το πώς περιγράφει την αντίδραση των άλλων: "Tous les mecs et les filles de mon âge / Me regardent comme si j'avais la rage" [Όλα τα αγόρια και τα κορίτσια της ηλικίας μου / Με κοιτούν σαν να έχω λύσσα]. Αυτό δείχνει ότι ξεχωρίζει και δεν τον νοιάζει τι λένε οι άλλοι. Μου αρέσει ιδιαίτερα η φράση "Je n'ai besoin de rien / Que de mon six-coups" [Δεν χρειάζομαι τίποτα / Παρά μόνο το εξάσφαιρό μου], που μπορεί να είναι μεταφορική για την τέχνη του ή την ικανότητά του να δημιουργεί, σαν να είναι το όπλο του. Είναι σαν να λέει, "Έχω τον έλεγχο, είμαι και το είδωλο και ο θαυμαστής, και μπορώ να κάνω ό,τι θέλω".
Pierre De Maere'in "Je Pense À Vous" şarkısı, sanatçının kendi iç dünyasına yaptığı bir yolculuk gibi. Şarkıcı, "Je vais, je viens, ça monte / Et je pense à vous" [Gidiyorum, geliyorum, yükseliyor / Ve sizi düşünüyorum] derken, sürekli bir hareket ve düşünce halinde olduğunu anlatıyor. Etrafındaki insanların onu garip bulduğunu, "Tüm yaşımdaki erkekler ve kızlar / Bana kuduzmuşum gibi bakıyor" sözleriyle ifade ediyor.
Şarkı boyunca bir özgüven ve benmerkezcilik hissediliyor. "Sizinle ya da sizsiz oynayacağım / Umurumda değil" diyerek kendi yolunda ilerleyeceğini belirtiyor. Aynı zamanda kendini hem idol hem de hayran olarak görüyor: "Ben idol ve fanboy'um / Bana uymayan bir rol yok." Bu şarkı, Pierre De Maere'in kendi kimliğini, iç çatışmalarını ve dış dünyaya karşı duruşunu cesurca ortaya koyduğu bir parça.
In "Je Pense À Vous" neemt Pierre De Maere ons mee in zijn hoofd, waar het een beetje chaotisch is, maar ook vol zelfvertrouwen. Hij zingt dat hij 'gaat en komt, het stijgt' ("Je vais, je viens, ça monte") en dat hij 'aan jullie denkt' ("Et je pense à vous"). Het lijkt erop dat hij zich niet veel aantrekt van wat anderen van hem denken. Sterker nog, hij zegt dat 'alle jongens en meisjes van mijn leeftijd naar me kijken alsof ik hondsdolheid heb' ("Tous les mecs et les filles de mon âge me regardent comme si j'avais la rage").
Maar dat deert hem niet! Hij speelt zijn eigen spel, met of zonder hen. Hij heeft de touwtjes in handen, van 'het leven, het vuur, het bloed' ("La vie, le feu, le sang") tot aan de kleinste details. Hij is 'het idool en de fanboy' tegelijkertijd, en hij houdt van verkleden. Hij heeft 'de koorts op alle verdiepingen' ("J'ai la fièvre à tous les étages") en dat 'brandt in zijn vingertoppen' ("Ça me brûle dans le bout des doigts"). Het is een nummer vol energie en een beetje mysterie, waarin Pierre De Maere laat zien dat hij zijn eigen weg gaat, ongeacht wat anderen zeggen.
V pesmi "Je Pense À Vous" (Mislim na vas) nas Pierre De Maere popelje v svoj notranji svet, kjer se počuti kot nekakšen outsider, ki ga vrstniki gledajo, "kot da bi imel steklino" (Me regardent comme si j'avais la rage). Kljub temu se ne pusti motiti in pravi, da bo igral "z vami ali brez vas" (Je jouerai avec ou sans vous).
Zanimivo je, kako se avtor poigrava z identiteto, saj pravi, da je "idol in fanboy" (Je suis l'idôle et le fanboy) in da mu ni vloge, ki mu ne bi pristajala. Zdi se, da ima vse pod nadzorom, saj ima "roko na vsem" (J'ai la main sur tout) – življenje, ogenj, kri. Pesem je polna samozavesti, morda celo malo norosti, saj pravi, da ima "vročino v vseh nadstropjih" (J'ai la fièvre à tous les étages) in da ga to "žge v konicah prstov" (Ça me brûle dans le bout des doigts). In med vsem tem, med vsemi temi občutki in dogajanji, "misli na vas" (Je pense à vous).
Pierre De Maeren "Je Pense À Vous" on kappale, joka tuntuu sukellukselta artistin oman mielen syövereihin. Se on täynnä itsevarmuutta ja ehkä jopa hieman uhmaa. Laulaja kuvailee itseään jatkuvassa liikkeessä olevana hahmona – "Je vais, je viens, ça monte" [Minä menen, minä tulen, se nousee] – samalla kun hänen ajatuksensa pyörivät jonkun ympärillä: "Et je pense à vous" [Ja minä ajattelen sinua].
Kappaleessa on kiehtovaa ristiriitaa. Toisaalta laulaja kokee olevansa ulkopuolinen, ikätovereidensa tuijottamana "kuin minulla olisi raivotauti" ("Me regardent comme si j'avais la rage"), mutta toisaalta hän julistaa hallitsevansa kaikkea. Hän on "idoli ja fanipoika" ("Je suis l'idôle et le fanboy"), joka nauttii roolien vaihtamisesta ja pitää ohjat käsissään: "J'ai la main sur les détails, je choisis le rythme et les mouvements" [Minulla on käsi yksityiskohdissa, minä valitsen rytmin ja liikkeet]. Tässä on jotain todella voimakasta ja vangitsevaa!
„Je Pense À Vous” to piosenka, która wciąga nas w świat artysty pełen pewności siebie i wewnętrznej siły. Pierre De Maere śpiewa o tym, jak idzie przez życie, a jego myśli krążą wokół kogoś, kto go fascynuje: „Je vais, je viens, ça monte Et je pense à vous” [Idę, przychodzę, to narasta I myślę o tobie].
Tekst ukazuje artystę, który czuje się wyjątkowy i niezrozumiany przez rówieśników: „Tous les mecs et les filles de mon âge Me regardent comme si j'avais la rage” [Wszyscy chłopcy i dziewczęta w moim wieku Patrzą na mnie, jakbym miał wściekliznę]. Mimo to, nie potrzebuje niczyjej aprobaty, by grać swoją rolę w życiu. Ma kontrolę nad wszystkim, nazywając siebie „idolem i fanboyem” jednocześnie, co pokazuje jego złożoną osobowość i zamiłowanie do przebieranek: „J'ai un truc pour les déguisements Au fond de moi” [Mam coś do przebrań Głęboko w sobie]. To jest piosenka o byciu sobą, nawet jeśli inni uważają cię za szalonego, i o posiadaniu wewnętrznej mocy, która pozwala ci kształtować własny świat.
Привіт! Ця пісня П'єра Де Маера, "Je Pense À Vous" [Я думаю про вас], — це справжній вибух енергії та самовпевненості. Вона про те, як відчувати себе на вершині світу, навіть коли інші дивляться на тебе, "comme si j'avais la rage" [наче в мене сказ].
Герой пісні постійно рухається, "Je vais, je viens, ça monte" [Я йду, я приходжу, воно піднімається], і думає про когось, хто його надихає. Він каже, що йому нічого не потрібно, крім "mon six-coups" [мого шестизарядного револьвера], що може бути метафорою його власної сили або таланту. Він відчуває, що "J'ai la main sur tout" [Я тримаю все під контролем] — життя, вогонь, кров. Це пісня про те, як бути ідолом і фанатом одночасно, контролювати свій власний світ і не зважати на те, що думають інші. Це дуже круто, як на мене!
I "Je Pense À Vous" får vi följa med in i huvudet på någon som är helt uppslukad av sina egna tankar och känslor. Låten handlar om att vara i sin egen värld, nästan som i en feberdröm, där allt kretsar kring en själv och en mystisk "du" som man ständigt tänker på. Artisten sjunger "Je vais, je viens, ça monte Et je pense à vous" [Jag går, jag kommer, det stiger Och jag tänker på dig], vilket ger en känsla av rastlöshet och en inre spänning som bara växer.
Det är en låt som handlar om att känna sig annorlunda och missförstådd. Textraderna "Tous les mecs et les filles de mon âge Me regardent comme si j'avais la rage" [Alla killar och tjejer i min ålder Tittar på mig som om jag hade rabies] visar på en känsla av utanförskap. Men istället för att bry sig, omfamnar personen sin unika sida. Han säger "Je n'ai besoin de rien du tout C'est entre moi et moi" [Jag behöver ingenting alls Det är mellan mig och mig], vilket understryker en stark självständighet och en nästan teatralisk kontroll över sitt eget liv. Det är som att han spelar en roll, eller flera roller, och njuter av att ha "main sur tout" [handen på allt].
U pesmi "Je Pense À Vous" (Mislim na tebe), Pjer De Mer nas uvodi u svoj unutrašnji svet, gde se oseća kao da ga svi gledaju "comme si j'avais la rage" (kao da ima besnilo).
On je u nekom svom filmu, ide tamo-amo ("Je vais, je viens, ça monte"), i stalno misli na nekoga, ili možda na sve te "joli visages" (lepa lica) koja ga dovode u "drôle d'état" (čudno stanje). Pjer kaže da mu ništa ne treba ("Je n'ai besoin de rien du tout"), osim možda njegovog "six-coups" (šestometnog revolvera), što je malo mračno, ali pokazuje da je sam sebi dovoljan. On je i idol i fan, ima "la main sur tout" (kontrolu nad svime), bira ritam i pokrete, i voli da se maskira. Iako ga drugi smatraju ludim, on ima groznicu u sebi koja ga "brûle dans le bout des doigts" (peče u vrhovima prstiju), što ukazuje na strast i intenzitet. Njegovi postupci imaju "une forme de poésie" (oblik poezije), ali i "un air de vendetta" (duh osvete), što dodaje misteriju njegovom karakteru.
Pieseň „Je Pense À Vous“ je ako nahliadnutie do mysle umelca, ktorý sa cíti trochu inak ako ostatní. Pierre De Maere spieva o tom, ako ide životom – „Je vais, je viens, ça monte“ (Idem, prichádzam, stúpa to) – a neustále myslí na „vás“, aj keď nie je jasné, kto presne ste. Možno sú to jeho fanúšikovia, možno niekto konkrétny. Zaujíma ho, ako ho vnímajú ostatní, keď hovorí: „Tous les mecs et les filles de mon âge me regardent comme si j'avais la rage“ (Všetci chlapci a dievčatá v mojom veku sa na mňa pozerajú, akoby som mal besnotu). Je to taký pocit, akoby sa vymykali davu, však?
Pierre De Maere si užíva hru a kontrolu nad svojím svetom. Hovorí: „J'ai la main sur tout“ (Mám ruku na všetkom) a „Je choisis le rythme et les mouvements“ (Vyberám si rytmus a pohyby). Je to ako keby bol režisérom svojho vlastného života. Dokonca sa cíti ako „l'idôle et le fanboy“ (idol aj fanboy), čo je super zaujímavá myšlienka – je zároveň obdivovaný aj sám obdivuje. A keď hovorí „Je n'ai besoin de rien que de mon six-coups“ (Nepotrebujem nič, len svoj šesťranový revolver), je to dosť dramatické, čo poviete? Alebo to môže byť metafora pre niečo, čo mu dáva silu a kontrolu. Celá pieseň je plná takejto sebadôvery a trochu aj rebélie, čo je na nej naozaj chytľavé.
V písni "Je Pense À Vous" (Myslím na vás) Pierre De Maere zpívá o pocitu, kdy se cítí být středem pozornosti, i když je to možná jen v jeho hlavě. Zpívá, že "všichni kluci a holky v mém věku / se na mě dívají, jako bych měl vztek" [Tous les mecs et les filles de mon âge / Me regardent comme si j'avais la rage], což naznačuje, že se cítí odlišný nebo nepochopený. Zároveň si užívá tuto roli a říká, že "jsem idol a fanboy / není role, která by mi neseděla" [Je suis l'idôle et le fanboy / Y a pas un rôle qui ne m'aille].
Je to píseň o sebedůvěře a o tom, jak si užívat vlastní jedinečnost. Pierre De Maere se nebojí být sám sebou a říká, že "nepotřebuji vůbec nic / je to mezi mnou a mnou" [Je n'ai besoin de rien du tout / C'est entre moi et moi]. Celá píseň je plná energie a ukazuje, jak se cítí plný života a má vše pod kontrolou: "Život, oheň, krev / mám ruku na všem" [La vie, le feu, le sang / J'ai la main sur tout]. Je to taková hymna pro každého, kdo se někdy cítil trochu jako outsider, ale přesto si užíval svou vlastní cestu.
In "Je Pense À Vous" nimmt uns Pierre De Maere mit in seine ganz eigene Welt, in der er sich als Künstler und Mensch neu erfindet. Er beschreibt, wie er ständig in Bewegung ist – "Je vais, je viens, ça monte" [Ich gehe, ich komme, es steigt] – und dabei immer an jemanden denkt. Es ist ein Gefühl der Besessenheit, das ihn in einen "drôle d'état" [komischen Zustand] versetzt, wenn er sich "tous vos jolis visages" [all eure hübschen Gesichter] vorstellt.
Pierre spielt mit der Idee, dass er sich nicht um die Meinungen anderer schert, auch wenn "Tous les mecs et les filles de mon âge / Me regardent comme si j'avais la rage" [Alle Jungs und Mädchen in meinem Alter / Schauen mich an, als hätte ich die Tollwut]. Er ist sich selbst genug, braucht "nichts als meinen Six-Shooter" ("Je n'ai besoin de rien / Que de mon six-coups"), was eine kühne Metapher für seine kreative Kraft oder seinen Willen sein könnte. Er sieht sich selbst als "l'idôle et le fanboy" [das Idol und den Fanboy] und hat "die Hand über allem" ("J'ai la main sur tout"), was seine Kontrolle über sein künstlerisches Schaffen und seine Identität unterstreicht. Es ist ein faszinierender Einblick in das Selbstverständnis eines jungen Künstlers, der seine eigene Welt erschafft und darin aufgeht.
Привет! Сегодня мы погрузимся в мир Пьера Де Маэра и его песни "Je Pense À Vous" [Я думаю о тебе]. Это очень интересная песня о самоощущении, уверенности и, возможно, немного о бунтарстве.
Герой песни постоянно находится в движении: "Je vais, je viens, ça monte" [Я иду, я прихожу, это нарастает]. И при этом он всегда думает о ком-то, хотя и не говорит, о ком именно. Он чувствует себя особенным, ведь "Tous les mecs et les filles de mon âge me regardent comme si j'avais la rage" [Все парни и девушки моего возраста смотрят на меня, как будто у меня бешенство]. Это очень яркий образ! Он утверждает, что ему никто не нужен: "Je n'ai besoin de rien du tout, c'est entre moi et moi" [Мне вообще ничего не нужно, это между мной и мной]. И даже говорит, что ему нужен только "mon six-coups" [мой шестизарядный револьвер], что звучит довольно драматично. Он чувствует себя хозяином своей жизни: "J'ai la main sur tout" [У меня все под контролем], и даже называет себя "l'idôle et le fanboy" [идолом и фанатом], показывая, что может быть кем угодно. В его жестах есть "une forme de poésie" [форма поэзии] и "un air de vendetta" [оттенок вендетты]. Это песня о сильной личности, которая живет по своим правилам и не боится быть собой, даже если окружающие считают его немного сумасшедшим.
Uronite u svijet samopouzdanja i pomalo ekscentrične energije s pjesmom "Je Pense À Vous" [Mislim na tebe] Pierrea De Maerea! Ova pjesma nas uvodi u um nekoga tko je potpuno zaokupljen samim sobom, ali na dobar način. On ide, dolazi, stvari se razvijaju ("Je vais, je viens, ça monte" [Idem, dolazim, to raste]), a ipak, u pozadini svega, misli na vas.
Pierre nam ovdje daje uvid u svoj unutarnji svijet gdje se osjeća kao idol i fanboy u isto vrijeme ("Je suis l'idôle et le fanboy" [Ja sam idol i fanboy]). Ne treba mu ništa osim svog "six-coups" [šestometnog pištolja], što je možda metafora za njegovu kreativnost ili moć. Ljudi ga gledaju kao da je lud ("On dit de moi que je suis fou" [Kažu mi da sam lud]), ali njega to ne brine. On ima kontrolu nad svime – životom, vatrom, krvlju ("La vie, le feu, le sang, J'ai la main sur tout" [Život, vatra, krv, imam ruku nad svime]). Uživajte u ovoj pjesmi koja slavi individualnost i nekonformizam!
Pasinerkite į Pierre'o De Maere dainą "Je Pense À Vous" ir pajusite tikrą energijos pliūpsnį! Ši daina – tai tarsi kelionė po atlikėjo mintis, kurioje jis nuolat juda ("Je vais, je viens, ça monte" [Aš einu, aš ateinu, tai kyla]) ir galvoja apie jus ("Et je pense à vous" [Ir aš galvoju apie jus]).
Atrodo, kad Pierre'as jaučiasi nesuprastas aplinkinių, kurie į jį žiūri "comme si j'avais la rage" [tarsi aš turėčiau pasiutligę]. Tačiau jam tai nerūpi! Jis žaidžia su jumis arba be jūsų ("Je jouerai avec ou sans vous" [Aš žaisiu su jumis arba be jūsų]) ir mėgaujasi savo laisve. Jis netgi sako, kad jam nieko nereikia, tik jo "six-coups" [šešių šūvių revolverio], kas gali skambėti šiek tiek dramatiškai, bet puikiai atspindi jo maištingą dvasią. Jam patinka būti ir dievaičiu, ir fanu, turėti viską savo rankose ir rinktis ritmą bei judesius. Tai daina apie pasitikėjimą savimi, maištą ir kūrybinę laisvę!
Pierre De Maeres "Je Pense À Vous" er en sang, der handler om en følelse af intens, næsten manisk selvbevidsthed og en indre verden, der er så stærk, at den overskygger alt andet. Han synger om at bevæge sig gennem livet – "Je vais, je viens, ça monte" [Jeg går, jeg kommer, det stiger] – mens hans tanker konstant kredser om én ting: "Et je pense à vous" [Og jeg tænker på dig/jer]. Det er en fascinerende blanding af selvtillid og en form for besættelse.
Sangen viser en karakter, der føler sig misforstået af sine jævnaldrende – "Tous les mecs et les filles de mon âge me regardent comme si j'avais la rage" [Alle fyrene og pigerne på min alder ser på mig, som om jeg havde rabies]. Men det rører ham ikke rigtigt, for han er fanget i sit eget univers. Han har "la main sur tout" [hånden på alt] og føler sig som både "l'idôle et le fanboy" [idolet og fanboyen], hvilket viser en leg med identiteter og en følelse af total kontrol. Det er en sang om at være fuldstændig opslugt af sine egne tanker og følelser, næsten som en feber, der brænder inde i ham.
I «Je Pense À Vous» («Jeg tenker på deg») tar Pierre De Maere oss med inn i hodet på en artist som er full av selvtillit og en smule rebelsk. Han synger om å være i stadig bevegelse («Je vais, je viens, ça monte» – «Jeg går, jeg kommer, det stiger») samtidig som tankene kretser rundt «dere» – kanskje publikum, eller kanskje en indre fantasi.
Han føler seg annerledes, som om folk ser på ham «comme si j'avais la rage» («som om jeg hadde rabies»), men det plager ham ikke. Han er en mester i forkledning, en «idôle et le fanboy» («idol og fanboy») på samme tid, som styrer showet med «la main sur les détails» («hånden på detaljene»). Det er en feber som brenner i ham, en kreativ energi som gjør ham ustoppelig, og han trenger ingen andre enn seg selv – og kanskje sin «six-coups» («seksløper»), et bilde på hans kraft og uavhengighet.
Pierre De Maere'i lugu "Je Pense À Vous" viib meid otse artisti enesekindlasse ja veidi isegi mässumeelsesse mõttemaailma. See laul on justkui päevikuleht kellegi elust, kes tunneb end erilisena ja kellele meeldib tähelepanu. Ta kõnnib ringi, mõtted peas keerlemas ("Je vais, je viens, ça monte"), ja mõtleb teistele ("Et je pense à vous").
Laulus on tunda nooruslikku trotsi ja eneseteadlikkust. Ta tunneb, et teised vaatavad teda imelikult, justkui oleks tal "rage" [marutõbi], aga see ei paista teda häirivat. Talle meeldib mängida erinevaid rolle – ta on nii iidol kui ka fänn ("Je suis l'idôle et le fanboy"). Ta valib ise rütmi ja liikumised, olles oma elu lavastaja. See on lugu eneseväljendusest ja sellest, kuidas leida oma koht maailmas, isegi kui see tähendab veidi hullumeelsena tundmist.
Em “Je Pense À Vous”, Pierre de Maere cria um personagem acelerado, autossuficiente e um pouco ameaçador. Ele vai e volta, sente a tensão subir e repete: “Je vais, je viens, ça monte / Et je pense à vous” [Eu vou, eu volto, isso sobe / E penso em vocês]. Enquanto “tous les mecs et les filles de mon âge” [todos os caras e garotas da minha idade] o observam “comme si j'avais la rage” [como se eu tivesse raiva]. Aqui, la rage também pode significar raiva, mas literalmente é a doença que deixa um animal agressivo, então a imagem é bem mais estranha e intensa do que um simples “estão me achando bravo”.
A letra mistura controle, fantasia e perigo. Ele diz que não precisa de nada além de “mon six-coups” [meu revólver], expressão que se refere a uma arma de seis tiros, e afirma: “La vie, le feu, le sang / J'ai la main sur tout” [A vida, o fogo, o sangue / Eu tenho controle sobre tudo]. Ao mesmo tempo, ele troca de papéis, sendo “l'idole et le fanboy” [o ídolo e o fã], e gosta de disfarces: “J'ai un truc pour les déguisements” [Eu tenho uma queda por fantasias]. O resultado é uma persona teatral, convencida e inquieta, que escolhe o ritmo de cada movimento e transforma até um gesto em “une forme de poésie” [uma forma de poesia], embora esse mesmo gesto tenha “comme un air de vendetta” [como um ar de vingança]. É uma combinação deliciosa de pose pop, febre criativa e ameaça de filme, sem explicar exatamente quem são as pessoas para quem ele pensa.
¡Prepárate para conocer a Pierre De Maere! En "Je Pense À Vous", este artista belga nos lleva a un viaje por su mente, donde la confianza y la introspección se mezclan de una forma muy particular. Desde el principio, nos dice: "Je vais, je viens, ça monte / Et je pense à vous" [Voy, vengo, sube / Y pienso en ustedes], lo que nos da una idea de su constante ir y venir de pensamientos. Parece que no le importa mucho la opinión de los demás, incluso cuando "Tous les mecs et les filles de mon âge / Me regardent comme si j'avais la rage" [Todos los chicos y chicas de mi edad / Me miran como si tuviera rabia].
Lo que más me gusta de esta canción es cómo Pierre juega con la idea de ser un poco excéntrico. Dice que tiene "un truc pour les déguisements" [algo para los disfraces] y que es tanto el "idôle et le fanboy" [ídolo y el fanático]. Es como si se divirtiera con su propia personalidad, sin preocuparse por encajar. Y cuando canta "Je n'ai besoin de rien / Que de mon six-coups" [No necesito nada / Más que mi revólver], no te asustes, ¡no es literal! Es una forma de decir que tiene el control, que es el dueño de su destino, como si tuviera el poder de decidir el ritmo de su vida. Es una canción que te invita a abrazar tu propia singularidad y a no dejar que las opiniones ajenas te detengan.