Сверчку шесток är en intressant och lite ovanlig fras som bokstavligen betyder "till syrsan en vrå" eller "en sittpinne för syrsan".
Det är en del av det ryska talesättet "Каждому свое сверчку шесток", vilket kan översättas till "Åt var och en sitt, till syrsan en vrå". Det betyder att var och en har sin egen plats, sitt eget öde eller sin egen lilla värld. I sången används det för att understryka temat om att hitta sin egen väg och det som är menat för en själv.
I den här låten av Jurij Sjatunov blåser en efterlängtad förändring in. Berättaren lämnar sitt gamla liv bakom sig och liknar sig själv vid en fågel: han "breder ut vingarna och flyger" och fyller lungorna med frihet. Han vill inte längre minnas åren i fångenskap, den grå vardagen, de ouppfyllda löftena eller de smärtsamma avskeden. Bilden av "förändringens vind" är enkel men stark: bort från trånga, dammiga väggar och mot något som ännu väntar.
Refrängen bygger på ett ryskt ordspråk: "åt syrsan sin plats, åt fågeln himlen". Det betyder ungefär att var och en får det som passar dem. Den som har fallit får förlåtelse, och den som har svikit lämnas åt glömskan, som en viktig läxa i livet. Berättaren väljer det som är hans och släpper resten med Guds hjälp. Han tror att vägen så småningom för honom till någon som kan flyga vidare bredvid honom. Det är en rak och befriande tanke: alla behöver inte följa med, och det är helt okej.