Plantés kommer från verbet "se planter" som bokstavligen betyder "att plantera sig själv" eller "att falla platt". I vardagligt fransktal är det en slangterm som betyder "att göra ett misstag" eller "att misslyckas".
I låten sjunger Vitaa "dans la vie on s'est tous plantés" (i livet har vi alla gjort misstag). Det är ett intressant och relaterbart sätt att uttrycka att alla gör fel ibland, vilket gör ordet minnesvärt och engagerande.
I ”Ça Va Ça Vient” frågar Vitaa och Slimane rakt och omtänksamt hur någon egentligen mår. De tänker på personen som känner sig ensam mitt i folkmassan, inte längre blir berörd av något och kanske har blivit så besviken att smärta känns normal. Refrängen säger ”Ça va, ça vient” [det går upp och ner], följt av ”Ça tient à rien” [det kan vända på nästan ingenting]. Det är en enkel men fin påminnelse om att livet förändras, även när allt känns fastlåst.
Låten vägrar också idén om att man måste vara perfekt: ”On s’est tous plantés” [vi har alla gjort bort oss eller misslyckats] och ”on a dû se relever” [vi har behövt resa oss igen]. Den återkommande frågan ”Dis-le-moi” [säg det till mig] låter som en vän som verkligen vill höra sanningen, också när någon har tappat tron eller inte längre vet vad som är meningsfullt. Mot slutet kommer den nästan skämtsamt motsägelsefulla raden ”On n’est pas bien là… Qu’est-ce qu’on est bien” [vi mår inte bra här… vad bra vi har det]. Just den svängen gör låten mänsklig: man kan må dåligt på riktigt och ändå hitta ett litet ögonblick där allt känns bättre.