Vastamäkeen betyder 'uppförsbacke'. Det är ett intressant ord som inte bara beskriver en fysisk backe, utan också används metaforiskt för att beskriva svårigheter och utmaningar i livet.
I sången sjunger Vesku Jokinen: "Me käymme vastamäkeen sielu surren" (Vi går uppförsbacke med sorg i själen). Detta uttryck fångar den finska sisu-andan – att kämpa på trots motgångar, vilket är ett centralt tema i låten.
Vesku Jokinen och Sundin Pojkat tar oss med på en resa in i den finska folksjälen med "Olen Suomalainen" [Jag är finsk]. Låten är en hyllning till att vara finsk, med alla dess egenheter och utmaningar. Den målar upp en bild av ett folk som lever "On pohjantähden alla" [Under polstjärnan], där hemmet är kärt och livet sjungs om med stolthet.
Texten beskriver ett liv som ofta är "raskasta työtä" [tungt arbete] och där lyckan sällan är med en. Men trots detta finns det en otrolig styrka och envishet. Finska folket går "vastamäkeen sielu surren, mutt' sitä nousemme hammasta purren" [uppför backen med sorg i själen, men vi stiger upp och biter ihop]. Det är en berättelse om att kämpa, älska, och vara stolt över sitt ursprung, även när det är tufft. En riktig finsk klassiker!