Gedoofd betyder bokstavligen ”slocknat” eller ”släckt”, som när en eld inte längre brinner. I låten används det bildligt i raden “Het is nooit gedoofd”: känslorna för personen har aldrig slocknat, trots att tiden har gått.
Tabitha sjunger till någon hon inte har kunnat släppa, trots att hon vet att hon borde. Hon vill prata eftersom det var länge sedan, men känslorna känns fortfarande färska: ”M’n gevoelens nog vers voor jou” [Mina känslor för dig är fortfarande färska]. Bilden av ett hjärta som kunde tala blir ett sätt att säga allt som aldrig blev sagt. Samtidigt fastnar hon i det förflutna och frågar rakt ut: ”Wat heb jij met mij gedaan?” [Vad har du gjort med mig?] Det är en ganska brutal fråga, särskilt eftersom hennes tankar alltid stormar tillbaka till samma person.
Refrängen låter som början på ett telefonsamtal: ”Hallo met mij” [Hej, det är jag]. Hon frågar om den andra personen också tänker tillbaka på deras tid tillsammans, medan hon själv tydligt gör det. Personen har gått vidare, och hon har förändrats, men hon säger ändå: ”Toch wil ik geen ander meer” [Ändå vill jag inte ha någon annan]. I versen ”Kan ik even bellen?” [Kan jag ringa en stund?] finns en nästan vardaglig direkthet. Hon avslöjar att allt inte är över för henne och att hon fortfarande påverkas av ett leende. När hon till slut säger ”Dus ik geef me bloot” [Så jag blottar mig] väljer hon att vara helt ärlig, även om det känns hopplöst.