T'accuse är en sammandragning av "je t'accuse" som betyder "jag anklagar dig". Det är ett mycket starkt och direkt uttryck som är centralt för sångens budskap.
I låten anklagar Suzane rättvisan för att blunda för våld mot kvinnor och för att inte skydda offren. Ordet är en direkt referens till den berömda frasen "J'accuse...!" av Émile Zola, vilket ger det en historisk och politisk tyngd som gör det extra intressant och minnesvärt.
Suzane riktar ett hårt och direkt anklagelsebrev till någon som har sett våldet men ändå inte ingripit. Hon räknar upp namn: Gisèle, Sophie, Isa, Khadija, Marie, Claire och till sist sig själv. Sedan tänker hon på alla som aldrig vågade säga något. Förövaren verkar behandlas som ännu ett namn i nyheterna: ”Ce sera qu'un nom d'plus / Sur la liste” [”Det blir bara ännu ett namn på listan”]. Uttrycket ”un fait divers” betyder en kort nyhet om ett brott eller en olycka, ofta något som snabbt försvinner ur tidningen. ”Classées sans suite” [”nedlagda utan vidare åtgärd”] beskriver liv och fall som läggs undan utan att någon ställs till svars.
Refrängen blir en ed inför domstolen: ”Je t'accuse” [”Jag anklagar dig”]. Vem ”du” är förblir öppet. Det kan vara rättvisan, samhället, Gud eller alla som visste men blundade. Hon frågar varför rättvisan aldrig är där när människor behöver den och säger till slut: ”Justice, est-ce qu'on doit / Te faire nous-mêmes” [”Rättvisa, måste vi skapa dig själva?”]. I sista delen talar hon för dem som våldet tvingat till tystnad och för dem som varnade men aldrig blev hörda. Orden ”main droite levée” [”höger hand höjd”] för tankarna till att svära en ed, och ”Et j'assume” [”Och jag står för det”] gör anklagelsen ännu mer bestämd. Det här är en sång som vägrar låta offer bli anonyma eller deras fall glömmas bort.