Ilmalaivueita är pluralformen av "ilmalaivue", som betyder "luftflotta" eller "flygflotta". Det är ett ganska ovanligt och poetiskt ord som inte dyker upp i vardagliga samtal eller i många sånger.
I låten skapar ordet en drömlik och nästan surrealistisk bild av flygande formationer på himlen, vilket förstärker den mystiska och melankoliska stämningen i "Kesäyö". Det bidrar till känslan av att vara förlorad i tid och rum, och att minnen flyger förbi som en flotta på himlen.
I Pariisin Keväts "Kesäyö" befinner vi oss i en drömliknande, nästan mystisk stämning. Låten börjar med att jag-personen sitter i skymningen, "Istuin hämärässä" [Jag satt i skymningen], och upplever ett ögonblick som känns oändligt. Det är som om tystnaden får liv och viskar: "Älä pelkää maailmaa" [Var inte rädd för världen]. Det är en vacker och lite melankolisk bild av att finna tröst i nuet, även när tårar faller under en sommarkväll.
Sången fortsätter med att jag-personen vaknar på en strand, mitt i natten, där stjärnorna lyser starkare än dagen. Han har glömt hur han kom dit, "Olen unohtanut / Mistä tähän kuljin" [Jag har glömt / Hur jag kom hit], och sveper sig i glömskans mantel. Men minnen av luftskepp som flyger mot horisonten dröjer sig kvar. Det är en känsla av att vara vilse men ändå uppleva något storslaget och lite sorgligt under den där oändliga sommarhimlen. Låten avslutas med att jag-personen fortfarande väntar på det där oändliga ögonblicket, där tystnaden ska berätta hur allt till slut försvinner. Det är en tankeväckande låt om tid, minne och att finna skönhet i det flyktiga.