ArrequĂ©rar Ă€r ett ovanligt ord frĂ„n calon, romernas sprĂ„kvariant, och betyder hĂ€r ungefĂ€r âsjungaâ. I raden âNesta mĂșsica vou arrequĂ©rar em calonâ sĂ€ger artisten att han ska sjunga den hĂ€r lĂ„ten pĂ„ calon, vilket gör ordet sĂ€rskilt unikt och kulturellt intressant.
âCalonâ Ă€r en stolt presentation av identitet och sjĂ€lvbestĂ€mmande. Nininho sjunger: âO sangue que corre cĂĄ dentro / E o orgulho de ser calonâ [blodet som rinner hĂ€r inne / och stoltheten över att vara calon]. Ordet calon fungerar som sĂ„ngens tydliga mittpunkt och Ă„terkommer i refrĂ€ngen, dĂ€r han sĂ€ger att han ska âarrequĂ©rar em calonâ [sjunga eller uttrycka sig pĂ„ calon]. Texten förklarar inte ordet nĂ€rmare, sĂ„ hĂ€r blir det framför allt ett namn pĂ„ den identitet och det uttryck han vill bĂ€ra öppet.
Sedan blir tonen bĂ„de fri och bestĂ€md: âEu vivo Ă minha maneira / Eu canto Ă minha maneiraâ [jag lever pĂ„ mitt sĂ€tt / jag sjunger pĂ„ mitt sĂ€tt]. âPara nĂłs nĂŁo hĂĄ fronteiraâ [för oss finns ingen grĂ€ns] följs av raden âCigano jĂĄ nĂŁo vive Ă volta da fogueiraâ [en cigano lever inte lĂ€ngre runt lĂ€gerelden]. Det Ă€r en rak bild av att inte lĂ„ta gamla förestĂ€llningar bestĂ€mma hur man lever. NĂ€r han sjunger âVou no caminho que eu decidiâ [jag gĂ„r den vĂ€g jag har valt] och âE se um cai / Cai outros milâ [och om en faller / faller tusen andra], vĂ€xer den personliga hĂ„llningen till ett vi. RefrĂ€ngen och de upprepade raderna om att leva och sjunga pĂ„ sitt eget sĂ€tt gör lĂ„ten enkel att sjunga med i, nĂ€stan som ett gemensamt rop.