Camélia är en vacker blomma, kamelia. Det är ett ovanligt och poetiskt ord att hitta i sångtexter, vilket gör det minnesvärt.
I den här sången används ordet i en metaforisk mening: "Camélia ficou viúva" (Kamelia blev änka). Det ger en känsla av förlust och ensamhet, vilket förstärker sångens tema om "solidão" (ensamhet) på ett gripande sätt.
I ”Dança Da Solidão” av den brasilianska artisten Marisa Monte, med Paulinho Da Viola, blir ensamheten något nästan fysiskt: ”Solidão é lava que cobre tudo” [Ensamhet är lava som täcker allt]. Den lämnar en bitter smak och ett stelt leende med ”tänder av bly”. Refrängen är både enkel och märklig: ”Danço eu dança você / Na dança da solidão” [Jag dansar, du dansar / i ensamhetens dans]. Här dansar två människor tillsammans, men ensamheten försvinner inte. Ordet desilusão betyder besvikelse eller desillusion, och upprepas som en takt i sången.
Verserna nämner Camélia, som blev änka, Joana, som blev förälskad, och Maria, som försökte ta sitt liv på grund av sin kärlek. Berättaren minns också faderns varning: ”Meu filho tome cuidado” [Min son, var försiktig], samtidigt som framtiden alltid ses genom det förflutna. När gryningen kommer vandrar tankarna, fingrarna rör sig över violan och månen lyser full. Sedan öppnas en liten dörr till hopp: ”Uma fonte de água pura” [En källa med rent vatten]. Den som dricker där slipper bitterheten. Det är en vacker kontrast till all lava, sorg och besvikelse tidigare i texten.
Marisa Monte, från Brasilien, började sin karriär i slutet av 1980-talet och blev snabbt en framstående röst inom brasiliansk musik. Hon är känd för sin förmåga att blanda olika stilar som pop, rock, samba och MPB.
Hennes musik kännetecknas av en personlig stil och hon har släppt flera uppmärksammade album, bland annat "Mais" och "Memórias, Crônicas e Declarações de Amor". Marisa Monte är också en del av gruppen Tribalistas, tillsammans med Arnaldo Antunes och Carlinhos Brown.