Imbroglio betyder bokstavligen en trasslig eller förvirrad situation, ungefär "vilken röra!". I sången beskriver Loretta Goggi kärleken som en känslomässig röra i raden "Che imbroglio era", vilket gör ordet både uttrycksfullt och minnesvärt.
I den här italienska låten minns berättaren en nära och lekfull stund: att vilja hålla om varandra, dricka vitt vin, se på blommor och lyssna på gamla sånger. Sedan kommer den bittra frågan: ”Che imbroglio era, maledetta primavera?” [”Vilket trassel det var, förbannade vår?”]. Våren blir nästan som en person som satte i gång kärleken för snabbt. ”Per innamorarmi basta un’ora?” [”Räcker det med en timme för att bli kär?”] är både förvånad och lite självironisk. Det behövs tydligen inte mycket för att falla för någon, och nu gör det ont bara för berättaren.
Det finns också en rolig, märklig bild i raden ”Che resta di un sogno erotico se al risveglio è diventato un poeta?” [”Vad finns kvar av en erotisk dröm om den vid uppvaknandet har blivit en poet?”]. Känslan från natten är borta eller har bytt form till ord och längtan. Berättaren försöker låtsas att det inte var kärlek, men avslöjar sig själv: ”Se per errore chiudo gli occhi e penso a te” [”Om jag av misstag blundar och tänker på dig”]. Därför känns refrängen så envis: ”Che fretta c’era?” [”Varför så bråttom?”]. En enda timme av förälskelse räckte för att lämna kvar minnen av smekningar som inte längre når hjärtat, och hoppet att den andra personen kanske kommer tillbaka.