Duna betyder âsanddynâ, alltsĂ„ en hög av sand som formats av vinden. I sĂ„ngen förekommer ordet i den poetiska bilden âde tierra, sal y dunaâ, dĂ€r det tillsammans med jord och salt skapar en stark kĂ€nsla av natur, landskap och motstĂ„ndskraft.
Lido Pimienta sjunger om att ha gett allt och stÄ tomhÀnt kvar. Verserna radar upp det hon har levt, lidit, lÀrt sig och vÀntat pÄ, och varje gÄng kommer samma slutsats: "ya no me queda nada" (jag har ingenting kvar).
Men lÄten Àr inte uppgiven. I refrÀngen sÀger hon "soy mujer de lluvia, de sangre en luna" (jag Àr en kvinna av regn, av blod i mÄnen) och att hon inte Àr rÀdd för döden. Hon vÀntar pÄ den "de frente y sonriente" (öga mot öga och leende). SmÀrtan bÀr hon inombords, men den knÀcker henne inte, och det Àr just den kombinationen av förlust och styrka som gör lÄten sÄ stark att lyssna pÄ.
Lido Pimienta föddes 1986 i Barranquilla pÄ Colombias karibiska kust och har rötter bÄde i den afrocolombianska kulturen och hos wayuufolket pÄ Guajirahalvön. Hon flyttade till Kanada som ung och har lÀnge haft Toronto som bas, dÀr hon gör musik och bildkonst.
Genombrottet kom med albumet La Papessa, som vann Polaris Music Prize 2017, Kanadas stora pris för Ärets album. 2020 kom Miss Colombia pÄ Anti Records, en skiva som blandar cumbia, traditionell karibisk musik och elektronisk pop, med gÀster som Li Saumet frÄn Bomba Estéreo och Sexteto Tabalå. Den nominerades bland annat till en Grammy och en Latin Grammy.